[Ur nummer: 11/2004] På DN debatt den 20 oktober hävdar Ilmar Reepalu med flera att EBO-systemet  för asylsökande helt bör avskaffas. Tanken bakom förslaget kan synas gott. Att vilja bekämpa de sociala och hälsorelaterade problem, som trångboddhet är ett resultat av, är behjärtansvärt. Dock undrar jag om inte Malmö kommuns politiker är inne på en farlig väg.
Sociala problem kan bara lösas om man samtidigt respekterar de mänskliga rättigheterna, i annat fall så skapar man på sikt ett ännu hårdare samhälle.

Tyvärr verkar Malmös ledande politiker inte vara de kunnigaste om vad de mänskliga rättigheterna innebär. Den 6 december 1971 ratificerade Sverige internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och blev därmed folkrättsligt bundna att efterfölja densamma. I denna konventions artikel 12:1 står ”Envar som lagligen befinner sig på en stats område äger rätt att där röra sig fritt och fritt välja bosättningsort” och om Ilmar av någon anledning skulle få för sig att de asylsökande befinner sig illegalt i Sverige så bör han läsa den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheternas artikel 14:1 som fastslår att människors rätt att söka asyl anses vara folkrättslig sedvana och därmed universellt gällande.
Detta innebär att om Sverige, såsom Ilmar föreslår, hindrar asylsökande att bosätta sig i de kommuner de vill så bryter Sverige mot konventionen. Att hävda att man genom att ta bort möjligheten för asylsökande att skaffa sig ett eget boende inte hindrar någon att fritt välja bosättningsort är högst tveksamt.

Enligt konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter artikel 11 skall konventionsstaten tillförsäkra alla en tillfredställande levnadsstandard. Detta alltså oavsett var de väljer att bosätta sig.
Slutsatsen blir alltså att ett förbud för eget boende åt asylsökande strider mot såväl de medborgerliga och politiska rättigheterna som de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna, om de asylsökande inte garanteras en skälig levnadsnivå där de väljer att bo.
Snälla Ilmar tänk om, låt inte Sverige stå vid den internationella skampålen utpekat som en förbrytarstat.

Lars Larsson,
medlem i Livs avd. 5 Malmö