[Ur nummer: 06/2004] Nu har det kommit en utredning -”Ännu mer medlemsnytta” – som föreslår att förbundet centraliseras ytterligare på bekostnad av det demokratiska inflytandet på avdelningsnivå. Dessutom föreslås att avdelningarna skall ”beskatta” medlemmarna om det behövs för att bedriva en enligt stadgarna nödvändig verksamhet.
Att förbundets ledning nu föreslås få ett ökat förtroende med ytterliggare förskjutningar av den ekonomiska makten uppåt, trots att arbetsgivarna förflyttat avtalstrycket nedåt mot klubbarna och supporten från avdelningarna blivit en allt viktigare del i en allt mer pressad verklighet, får en att undra om vi delar samma världsbild.
Var har hänt med visionerna om en ”Livs Levande Fackförening”, där maktpyramiden skulle vändas upp och ned. En fackförening där medlemmen skulle stå i centrum för de beslut som fattas och där dennes idéer skulle bejakas och implementeras i förbundets egna arbetssätt.
Att ge förbundsledningen ytterligare makt att besluta om våra ekonomiska resurser och hur de används, verkar inte vara någon bra idé. Särskilt inte om man tittar i backspegeln och ser hur man skött detta de senaste åren. Snarare är det i förbundets centrala organisation som vi kan göra de nödvändiga besparingarna. Flytta ut ombudsmän och kontorister till avdelningarna, så att avdelningarna blir mer effektiva och kan serva klubbarna med nödvändig kompetens för att bemöta arbetsgivarnas ökade krav med berättigade motkrav. Och se till så att kompetensen inom koncernfacken ökas
eftersom det bland annat är där de flesta nedläggnings- och strukturbesluten inom svensk livsmedelsindustri fattas.
Förbundsledningen bör noga tänka igenom sitt eget utredningsförslag – ”Ännu mer medlemsnytta”: Leder det till ett ökat stöd för Livs medlemmar eller till förbundets död?
Raymond Staedel