– Det finns barnarbete, kvinnor som exploateras, slaveri och tvångsarbete inom fiske- och sjömatssektorn. Varje dag kommer hemska och chockerande rapporter, säger Kirill Buketov, IUL:s koordinator för fackföreningarna inom sektorn.
Något måste göras åt de omänskliga förhållandena inom fiske- och sjömatssektorn. Det var de eniga om, de fackliga representanterna som deltog i en global konferens den 23 och 24 november som norska livsmedelsarbetareförbundet bjudit in till i Oslo.

Syftet var att utbyta erfarenheter och att ge IUL:s sekretariat i Genève mandat att bilda en arbetsgrupp och ett fackligt nätverk för att kunna organisera sektorn.
Tonfiskindustrin är ett av de värsta exemplen. Besättningarna kan inte lämna fiskebåtarna, jobbar 20 timmar per dygn. Självmord är vanligt. Arbetarna på fiskefartygen kan ligga ute i månader utan att gå i land, helt utelämnade till kaptenens godtycke. Här finns den värsta formen av exploatering av arbetskraft.
– Så vad beror dessa missförhållanden på? frågar Kirill Buketov. Det mest fundamentala svaret är att den fackliga organiseringsgraden är så låg som 0,25 procent. Fiske- och sjömat är en oorganiserad sektor. Det finns få fackföreningar. Detta är det korta svaret på varför övergreppen sker.
Samtidigt är det inom denna sektor som många nya jobb skapas. Hos konsumenterna finns en ökad efterfrågan på fisk och skaldjur.

IUL vill nu lyfta fram exempel på lokal facklig kamp och länka dessa till en internationell facklig rörelse som har styrkan att kräva av företagen inom sektorn att ta sitt sociala ansvar och respektera fackliga rättigheter.
– Vi behöver underlätta möjligheterna för organisering, så att arbetarna kan bilda fackföreningar, säger Kirill Buketov.
Med på mötet fanns ansvariga från transportarbetarnas international, ITF, som organiserar besättningarna på fiskebåtarna och dessutom sakkunniga från FN-organen ILO och FAO som bevakar fackliga rättigheter och rätten till mat.
Kirill Buketov lyfter fram exempel på lokal kamp. Ett är arbetarna i fackföreningen vid Citra Mina, den stora tonfiskexportören på General Santos på Filippinerna, som också deltar på mötet och själva berättar om sin långa kamp för erkännande av sin fackförening.

Kirill Buketov uppmanar de deltagande fackförbunden att ta initiativ till att stödja dessa exempel på facklig kamp i Sydostasien.
IUL ska tillsammans med det belgiska facket ordna en aktion vid Brussel Seafood Market som hålls den 26-28 april.
– Vi ska protestera mot hur Citra Mina behandlar sina arbetare. Företaget talar om fackliga rättigheter men respekterar inte den fackförening som bildats. Bryssels fiskmarknad är öppningen mot Europa. Det är här 80 procent av sjömatskontrakten sluts. Vi ska ordna en protest och kräva att fackföreningen på Citra Mina erkänns.
Kirill Buketov berättar också om Phillip Seafood som är världens största krabbproducent med 18 fabriker runt om i världen.
– Vi på IUL blev kontaktade av arbetare i Indonesien som fått ett sms om att de var avskedade. Ett nytt slags produktionssystem med så kallade minifabriker har införts, berättar Kirill Buketov och tillägger:
– Vem som helst kan starta en minifabrik och anställa folk som skalar krabbor. Det som gör detta tillvägagångssätt farligt är att det kan bli ett koncept som andra tar efter. Arbetarnas kamp är enkel och tydlig. De vill vill ha fasta jobb på det företag som förädlar och säljer krabborna, Phillip Seafood.