”För mig började allt med en platsannons”

Nr 5/2017

I Helsingborgs dagblad fanns en platsannons, Findus i Bjuv söker personal. Året var 1989. Jag tog mod till mig och sökte och blev anställd på ett företag där jag kom att känna mig hemma. Jag kom att bli en stolt livsmedelsarbetare i 27 år.
Redan första arbetsdagen sökte jag upp fackexpeditionen som jag senare själv skulle få finnas på några år senare. Där fanns en nytillträdd ordförande vid namn Tommy Andersson. Jag bytte från Byggnads till Livs.
På arbetsgolvet arbetade jag som beredare och vägde upp och blandade olika saker. En dag kommer Niklas Bjerborn förbi och frågar om jag kan tänka mig att ställa upp som studieombud. Vi hade då cirka 900 medlemmar och studieorganisatör var Maria Torounidis.
Därefter kom jag att vara förtroendevald på en rad olika poster och fick ta del av mina kamraters tankar och synpunkter. Så småningom var det tid för vår ordförande att gå i pension och jag blev tillfrågad om jag ville ställa upp som nästa ordförande, året var 2009. Det var med stolthet och rädsla som jag tackade ja. Jag tänkte samtidigt hur ska detta gå? Tack vare duktiga och engagerade förtroendevalda och en styrelse, där det var högt i tak så gick det vägen, i alla fall så blev jag omvald ett antal gånger.
Bland de tillfällen som jag har varit mest nervös, har varit inför medlemsmöten. Det kan låta konstigt men nervositeten har inte handlat om att jag ska säga något felaktigt eller glömma en punkt på dagordningen, så man måste backa, nej det har handlat om att klubbens medlemmar ska känna att de fått ut något, att de känt att det varit lönt att komma.

Det är inte lätt att vara förtroendevald, ibland är det en fråga om hur man själv mår. Det finns stunder då jag kunnat en väldig massa och känt mig stark och kreativ. Ibland har det varit precis tvärt om. Kan väl säga att all fokus det senaste året har varit på Findus i Bjuv, och andra uppdrag har blivit lidande, det vill jag be om ursäkt för.
Det beror inte på att jag inte velat, utan för att jag inte orkat mer än vad jag gjort. Det som har blivit gjort på klubben senaste året är tack vare vår styrelse och förtroendevalda som har hjälpts åt. Vi har kunnat komma in på morgonen och säga att fy fan, idag mår jag skit. Full respekt från övriga som då inte har kört med det tjat som finns bland kompisar. Nästa dag har det varit någon annan.
Den dag vi alla blev kallade till informationsmöte var jag själv hemma med feber och förkylning, blev uppringd via telefon och vi hade ett telefonmöte som jag lyssnade på och ställde ett antal frågor, trodde först att det var grönsaksproduktionen som skulle läggas ner. Inte hela Findus i Bjuv.
På eftermiddagen, tidig kväll och nästkommande dag då vi var arbetsbefriade, beslöt vi oss för att ändå hålla öppet på expeditionen och prata med varandra och de som ville komma förbi, det kom ett stort antal medlemmar som ville prata och försöka förstå.

Dessa dagar glömmer jag aldrig, inte bara för det hemska besked vi fick, utan även för den styrka som vi tillsammans skapade. Vilken känsla! Vi bestämde oss för att protestera och få ut budskapet att detta var så fel. Den sammanhållning som detta ledde till var verkligen speciell. Det kan man bara förstå om man har haft turen att bli förtroendevald och hamna med ett gäng som har samma grundtanke som en själv.
Det är inte det sista årets tråkiga rubriker som jag vill minnas utan alla de fina och kul stunder vi har haft tillsammans. Tror att inte någon kan säga att det inte har varit en bra arbetsplats. Vi har genom åren skänkt tankar till alla arbetare som byggt upp företaget och de fackliga företrädarna som har slitit före oss. Det har varit kul att i pausrummen lyssna på de historier som har berättats om det som hänt tidigare.
Till Livs förtroendevalda som blivit valda vill jag bara säga att ni ska vara stolta över att ha blivit valda, gör ert bästa på det sätt ni kan. Då vet man aldrig var den fackliga resan slutar. För mig började resan med en platsannons i tidningen.
Lycka till Livs i framtiden önskar en stolt livsmedelsarbetare och förtroendevald på Livsklubben på Findus i Bjuv.
Kent Ahlgren