Kan man bli något annat än förbannad när man läser första stycket i intervjun med Gerald Lindberg, Livs avtalsansvarige, i förra numret av Mål & Medel (nr 10). Och inte känner man sig gladare när man har läst klart! Det är ett utspel utan verklighetsförankring bland medlemmarna skulle jag vilja säga. Gerald Lindberg vill driva något som går emot vad jag anser att fackligt arbete bygger på.
Blir modellen verklighet så har man sänkt lönen för majoriteten av arbetarna, däribland kvinnorna. Det leder till en mer orättvis tillvaro ute på golvet. Man visar att förbundet är berett att sälja sig för att några ska få högre lön. För hur kan man tro att en arbetsgivare betalar mer än vad den är tvingad till eller behöver? Det vore ju tjänstefel om en arbetsgivare gör detta. Arbetsgivaren betalar inte för mer utveckling än den behöver.

Att skylla på det lokala facket och säga att man måste göra det för att det är så svagt är fel. Det kan lika gärna vara ombudsmän som förhandlat fram en dålig uppgörelse. Skyll inte på de vanliga förtroendevalda utan se över vilka ni har anställda istället! Ni ska ju verka för medlemmarna som det står i stadgarna. Om ni inte klarar av detta så är det där problemet ligger.
Jag har verkat inom Livs i 16 år!
Har arbetat på flera ställen, träffat flera hundra anställda och företag under min tid. Ett av de största problemen är just personliga löner.
Det Gerald Lindberg vill införa finns redan på många ställen, även på min egen arbetsplats.
Erfarenhet får man genom att under lång tid hantera motgångar i en verksamhet, där man har många att ta hänsyn till. Min erfarenhet säger mig därför att detta inte är rätt väg att gå.

Jag har träffat många inom Kommunal och frågat dem vad de tycker om att ha personliga löner. Många av dem skulle bli överlyckliga om de hade befattningar. Idag har vi löneskillnader men dessa är oftast kopplade till en befattning/ansvar.
Du Gerald vill att min kompetensutveckling ska betalas av den centralt framförhandlade löneökningen. En seriös arbetsgivare som vill ha kompetensutveckling och engagemang skapar det utan att använda sig av lönepotten och en personlig del. Du Gerald vill skapa kriterier så att arbetsgivaren ska granska den anställde ännu mer och samtidigt säger du att arbetsgivaren gör som den vill vad gäller subjektiv bedömning. Det blir verkningslöst! Nu öppnar facket den dörren ännu mer.

Sen säger du Gerald att man ska ta in produktivitetsökningen. Många saker ska bygga min lön tydligen! Min lön ska baseras på hur bra företaget går, hur lite jag klagar, hur mycket jag fjäskar, hur många poäng jag kan få. Tänk den dagen då jag blir sjuk eller kommer i konflikt med arbetsgivaren eller facket? Jag tjänar ungefär 25 000 kronor. Ombudsmännen har kanske det dubbla. Skulle ni själva arbeta under detta förslag? Har ni glömt hur det var att arbeta med en reglerad arbetstid och övriga saker som ett ”vanligt” arbete innebär?
Förhandla in lokala lönesystem utan personlig lönedel och förhandla in så att vi äger den hela centrala löneökningen. Gå ut och kräv det som finns i avtalet! Det står redan i kollektivavtalets 4.1 Principer för lönesättning. Att ha mer acceptans än så kan vi väl inte behöva.
Ha en underbar dag och ta hand om varandra!
Thomas Wahlström,
bageriarbetare på Polarbröd i Bredbyn