Under alla år som fackligt aktiv är det en fråga som fått mig att känna mig totalt maktlös – misstanken om kvinnofridsbrott.
Jag har haft arbetskamrater som ovanligt ofta snubblat och fått blåmärken. De gånger jag vågat fråga, har jag alltid fått samma svar – ”Det var mitt eget fel”.
Jag har haft arbetskamrater som måste redovisa vad de gjort och vilken väg de tagit hem, om de blivit försenade hem från jobbet. När jag frågat har svaret alltid varit detsamma ”men han älskar mig så mycket”.

Kvinnofridsbrott är aldrig rätt, oavsett om det är fysisk eller psykisk misshandel.
Vi som arbetskamrater måste våga visa att vi bryr oss genom att våga fråga. Frågar vi gång på gång, så vet kvinnorna att de är sedda. Den dagen de är villiga att ta steget ut ur situationen, måste vi stå där med öppna armar och ta emot dom.
Det krävs att facket och företaget tillsammans i förväg har gjort en handlingsplan med nödvändiga telefonnummer.
Är du utsatt för kvinnofridsbrott eller är du anhörig ring och prata med Kvinnofridslinjen 020-505050.
Livsare bryr sig om varandra!
Camilla Skog,
S-kvinna och livsmedelsarbetare