Fina kvinnoporträtt med tydligt klassperspektiv

Nr 11/2017

Familjen är en roman med tydligt klassperspektiv som spänner över nästan ett sekel fram till våra dagar.
Berättelsen tar sin början i åren före andra världskriget. Det är då som Vera och Ellen lär känna varandra på KF:s charkfabrik, i folkmun kallad Korvfabriken, på Södermalm i Stockholm. Det är Vera som får till uppgift att lära upp Ellen. Från att först ha varit arbetskamrater blir de sedan vänner för livet.
Det är fina kvinnoporträtt som tecknas. Men om det slitsamma arbetet på korvfabriken berättas det ganska lite. Det som framkommer är att Vera slutar på fabriken medan Ellen fortsätter att arbeta fram till 1981, sextiofyra år gammal, då hon blir sjukpensionär.
Desto mer får vi veta om vad de båda kvinnorna gör vid sidan av arbetet. Det börjar med att Vera och Ellen engagerar sig i en motståndsgrupp som bildas innan andra världskrigets utbrott. Vera är troende kommunist medan Ellen inte är det. Båda anhålls dock och fängslas för sitt antinazistiska engagemang. Medan Vera får tillbringa fyra år i fängelse kommer Ellen undan med en månad. Båda är de havande och även fäderna, som är bröder, fängslas.

Kvinnorna gifter sig, skiljer sig och bildar Familjen. Även om vi får följa Vera och Ellen genom livet så är det framför allt deras barn Sigvard, Folke och Sasja som står i centrum. Berättare rakt genom boken är Sigvard, alltså ett av barnen. Det är med hans ögon vi får följa Familjen och samhällsutvecklingen.
Sigvard är en ganska svår person. I början är han glad och energisk. Han vill så mycket. Han inleder också en akademisk karriär men hoppar av och försörjer sig därefter som nattportier. Han upplever många motgångar och har svårt med relationer. Livet är inte rättvist mot honom. Han är mot slutet rätt ensam och hyser av olika skäl mycket agg mot sin bror som han planerar att ta hämnd på.
Det är en ganska så dyster historia men den griper samtidigt tag i mig som läsare och jag har svårt att sluta läsa, mycket tack vare språket och personskildringarna. Det här är livsöden som inte lämnar mig oberörd.
Kjell Johansson, 79 år, är känd för sina klasskildringar. Han debuterade 1972 och har sammanlagt gett ut ett 20-tal böcker. Mest känd är han kanske för romantrilogin De utsatta – Huset vid Flon, Sjön utan namn och Rummet under golvet som också dramatiserats. Han har genom åren fått många utmärkelser.
Kjell Johansson, Familjen, Weyler 2017.