Agera lösningar!

Nr 7-8/2016

Debatten kring rasism och flyktingar har varit intensiv de senaste åren. Men det har inte varit särskilt mycket fokus på antirasism i praktiken, menar författaren Marcus Priftis. Han har skrivit en bok om människor som slåss mot fördomarna.
– Det behövdes berättelser om lösningar, säger han.
Vad gör man egentligen åt rasism? Den frågan brukade författaren Marcus Priftis få efter sina föreläsningar. Han har i flera år debatterat och teoretiserat kring rasism, och har bland annat skrivit boken ”Främling, vad döljer du för mig?”. Ändå stod han svarslös.
– Jag kunde bara komma med luddiga, generella svar. Det var pinsamt att jag inte kunde prata om någon lösning, säger han.
Sedan dess har han inventerat Sveriges antirasistiska initiativ, och skildrar 47 av dem i boken ”Från snack till verkstad”.
– Hotet är stort nu. Men det finns ingen anledning att känna vanmakt, säger han optimistiskt.

Marcus Priftis har identifierat åtta områden där rasismen behöver bekämpas. Det handlar bland annat om den organiserade rasismen, att rekrytera rättvist, att bli medveten om hur människor avbildas i kultur och media och att skapa kontaktytor mellan folk för att göra Sverige mindre segregerat.
– Det finns många olika arenor, alla behöver inte vara aktivister för att göra något, säger han och pratar om hur många lokala projekt som blivit framgångssagor.
Till exempel fastighetsbolaget Telge Hovsjö som förändrade ett miljonprogramområde i Södertälje genom att engagera de boende, som till stor andel var nysvenskar. Organisationerna Kompisbyrån, invitationsdepartementet och Tamam har hjälpt folk från olika bakgrunder att mötas och bli vänner.
Ett kapitel handlar om personer som bekämpar rasisters spridning av lögner och myter på nätet.
– Jag vill sänka trösklarna och få folk att känna: ”Jag kan också göra något”. Man måste få ut de knutna nävarna ur fickorna.

Antirasismen är ett tvåfrontskrig, och enligt Marcus Priftis handlar det både om att försvara demokratin och friheten men också om att utmana den nationella självbilden av att Sverige redan är demokratiskt och jämlikt för alla. Och trots att kunskapen kring strukturell rasism och postkolonial teori växer kvarstår en hel del.
– Det finns en resa som många i Sverige behöver göra, att Sverige inte alltid har varit så perfekt och att det finns en mörk del av historien.
Samtidigt har han sett att olika inriktningar av antirasism kan existera sida vid sida. Och han har identifierat ett par gemensamma nämnare i de framgångsrika initiativen: de är alla väl förankrade, har ett tydligt avgränsat fokus, en bredd bland deltagare och aktörer och en tydlig strategi.
– Man ska inte vänta sig för snabba resultat. Det här är ett långsiktigt arbete, säger Marcus Priftis, som känner sig hoppfull efter arbetet med boken.
– Jag vill att folk ska börja prata lösningar och agera lösningar, säger han.