Alla ska känna sig välkomna på kalaset

Nr 10/2012

Sara Granér drar marknadens mekanismer till sin spets – för att sedan skratta åt eländet. I sitt tredje seriealbum är hon mer agitatorisk än någonsin.

Det var i ett slags panik som Sara Granér började teckna sitt nya album, All I want for christmas is planekonomi (Galago).
Klimatet går åt helvete, jordens resurser tar slut, klassklyftorna ökar och välfärdssamhället monteras ned, sammanfattar hon.
– Men i stället för att ta hand om varandra blir folk islamofober och börjar förbjuda abort. Det är lite too much, säger hon och fortsätter:
– Jag vill att vi ska ha det trevligt och solidariskt och den tanken blir politisk för det är så långt ifrån hur vi har det nu. Men det är nästan ett barns betraktelse.

Vett och etikett
Funderingarna kring hur vi egentligen beter oss mot varandra leder Sara Granér till grundläggande vett och etikett. Alla ska känna sig välkomna på kalaset. Låt inte någon känna sig utanför, lär oss Magdalena Ribbing. De sanningarna är som bortblåsta i samhället.
– Men så tycker jag vi ska ha det även på ett högre plan.
Sara Granérs bildvärld är sig lik i nya albumet, en ofta överraskande blandning av gulliga djur och bitska politiska budskap. Själv tyckte hon det var skönt att få lägga ut texten.
Och hennes samtidskommentarer är ofta högst konkreta. Hon tar upp rasismen i Vellinge, turerna kring kärnkraftsavfallet och det faktum att en genomsnittlig vd kan tjäna 46 gånger mer än en industriarbetare. För att inte tala om vårt slaviska förhållande till marknaden.
– Vi pratar aldrig om vad vi vill ha för samhälle, det politiska samtalet är begränsat till att man måste göra som marknaden säger. Det är humoristiskt att det nästan är något religiöst över det. Marknaden kan bli arg och straffa dig, säger Sara Granér.
På samma ironiska sätt utforskar hon ”högerns psyke” och erbjuder hjälp via mindfulness åt den som lider av privatiseringsstress.

Tänk om vi skulle…
Tillsammans med sina vänner har Sara Granér länge lekt med tanken på planekonomi: Tänk om vi skulle se på vad vi behöver och vad naturresurserna räcker till i stället.
– Det är en sådan total desperation över att hitta på konstigare och konstigare saker nu, suckar hon.
Humorn är hennes sätt att bearbeta frustrationen. Ofta får hon höra att hennes serier är arga.
– Men jag känner mig mer modfälld och ledsen. Det tror jag jättemånga gör i dag. Ett sätt att kunna hantera de här frågorna är att driva med dem. Man måste hitta ett förhållningssätt som gör att man står ut.