Noveller. David Ericsson, Vad skulle vi göra om vi inte var rädda? (Lindelöws bokförlag, 2015)
Med en novellsamling och tre romaner har David Ericsson blivit ett uppmärksammat namn i dagens arbetarlitteratur. Nu är han tillbaka med en ny novellsamling, ”Vad skulle vi göra om vi inte var rädda?”
Första tredjedelen läser jag med stort intresse, där visar han hur väsentlig undertexten är i en novell. Sen övergår han till novelletten, i kortformen kommer han närmre kolumnen och förlorar en del av skärpan. Som exempel kan nämnas novelletten om chauffören som lånar en ljudbok och lyssnar på Strindberg på vägen ner mot Europa, den doftar mer fackförbundspresskolumn än novellett. När han senare återgår till novellen blir det bättre men når inte upp till den starka inledningen.
Ämnesmässigt skär han snitt ur vardagsverkligheten, starkast är Ericsson då han rör sig på vägen. De många åren som yrkeschaufför med Europas vägar som arbetsplats gör att läsaren kan förlita sig på att han delar med sig av gedigna arbetsplatsberättelser om en för oss andra okänd värld. Jag sitter hellre bredvid honom i hytten och lyssnar på hans berättelser än då han rör sig inom andra yrkesområden. Var han har sina preferenser råder ingen tvekan, det räcker att läsa novellen om ombudsmannen för att känna ilskan och smärtan över sakernas tillstånd.

Ericsson kan dagens arbetsliv, han känner sina motståndare, vet hur och var det myglas, var kryphålen finns för att slippa ifrån ansvar för anställdas väl och ve. Han kan sin egen sida lika bra, vet att samhällsutvecklingen förändrats, att det var längesen solidariteten insupits med modersmjölken och kampen var gemensam. Han vet var förlorarna finns, det är för dem han gör sig till tolk.
Som jag läst samlingen tror jag att novellen är en form som passar Ericsson men anser att han ska passa sig för kortformen, som är alltför snarlik den hederliga fackförbundspressnovellen. Kan han utvidga och fördjupa sina noveller, och ändå få med ”isberget” under texten, blir något som redan är mer än godkänt ännu bättre.