En föreställning om strejkande sopgubbar

Nr 6/2013

Pjäs: Hopsnackat. Manus: Frances Tuuloskorpi. Regi: Martha Vestin
Att få se teater som utspelar sig på en arbetsplats hör inte till det vanliga, men det äger rum i denna pjäs av Frances Tuuloskorpi.
Det är teater som vill förmedla ett viktigt budskap och som sådan fungerar den bra. Man blir inspirerad att själv göra något och det är riktigt underhållande att se de tre sopgubbarna Limpan, Rosen och Bellman, ”snacka ihop sig” och genomföra en sittstrejk för att få ut sin inarbetade lön.
Facket där uppe – ombudsmannen – visar sig vara helt okej, om man vet hur man kan använda sig av honom i kampen, och det gör Limpan, den gamle veteranen med lite för stort ego.
Alla vet också att sopor som står några dagar i värme börjar lukta illa. Det är en kunskap som visar sig vara användbar dagen före midsommar. Mer än så ska inte avslöjas. Medan de tre gubbarna, varav en är kvinna, väntar på att sittstrejken ska ge effekt berättar de historier för varandra och läser ur antologin Hopsnackat som bygger på erfarenheter av vardagskamp.
Att det finns behov av att gestalta det som händer mellan människor på arbetsplatserna råder det inte någon tvekan om. Min förhoppning är att det kommer fler och djärvare försök att fånga övertygelsen att det går att göra något åt saken.
Den som vill veta mer om pjäsen kan gå in på folkrorelselinjen.wordpress.com. Pjäsen spelades på Tellus i Midsommarkransen i Stockholm den 14 maj.