[Ur nummer: 11/2004] Den ska höras. Men inte alltid märkas. Förstärka handlingen och fungera som ett stöd.
Filmmusiken lever sitt eget liv. En konstform i det fördolda.
Det är inte alla som tänker på det. Att en film utan musik nästan alltid blir grå, platt och tråkig.
Det räcker att se en film på teve och skruva ned ljudet i en scen som saknar dialog för att märka att väldigt mycket saknas. Toner och ljud behövs helt enkelt för att bygga upp stämningar, markera känslolägen och öka dramatiken.

Nästan ohörbart
– Det har hänt mycket inom filmmusiken de senaste tio åren. Numera kan den vara nästan ohörbar men ändå tillföra väldigt mycket, som i thrillern Seven där höga ljud och väldigt lågmäld symfonisk musik skapar en riktigt tung stämning, fastslår kompositören och musikern Ulf Dageby som tonsatt massor av långfilmer.
Nyligen var han aktuell med Björn Runges Om jag vänder mig om och har tidigare arbetat med Ett anständigt liv, Muraren och Coq Rouge samt teveserien Anderssons älskarinna. Bland andra.
Men allra mest känd är Dageby för sin medverkan i Nationalteatern som under 70-talet levererade proggklassiker som Livet är en fest och Bängen trålar. Men han ville utvecklas och har sedan dess gått en fyraårig kompositörsutbildning på musikhögskolan i Göteborg.
– När jag börjar arbeta med en film vill jag helst se den i färdigklippt skick. Då tittar jag på en videokopia och skriver upp scen för scen, vad som händer och hur lång tid scenerna tar. Försöker sätta mig in i vilka känslor regissören vill förmedla.
Det tar Ulf Dageby ungefär ett halvår att tonsätta en långfilm. Under den tiden ser han om filmen ett tiotal gånger, för diskussioner med regissören och har kontakt med ljudkillen.
– Filmens ljud är väldigt viktigt och måste fungera som en enhet tillsammans med musiken. När jag tittar på filmen suger jag kraft ur bilderna, tittar på saker som färger och rörelsemönster, och lagrar dem i mitt känslocentrum. Jag försöker göra musik som skulle kunna finnas inne i skallen på dem som medverkar i filmen.

Osäkert tills allt är klart
Som film- och teatermusikmakare är Ulf Dageby öppen för det mesta. Han kan spela på skrot eller samarbeta med en kyrkokör, dra till med ett fett distat elgitarrackord eller samarbeta med en symfoniorkester. Det finns inga gränser.
– Men man kan aldrig vara riktigt säker på att musiken passar förrän allting är klart. Det kan vara otroligt svårt att säga vad det är som gör att musiken går så bra ihop med bilderna.