– Hela Folkets Park i Kalmar borde bevaras. Det finns inte så många folkparker kvar. Vi skulle vilja att den Gula paviljongen blev ett kulturcentrum för arbetarhistoria, säger Lars Olsson som är sekreterare i föreningen Slakteriarbetarnas Museum i Kalmar.

Lars Olsson är professor emeritus vid Linnéuniversitetet och har ägnat sitt yrkesliv åt arbetarhistoria. Ofta har historieskrivningen skett i form av en forskarcirkel. Och så har det gått till även denna gång.
Tillsammans med en grupp aktiva och pensionerade slakteriarbetare vid KLS-Ugglarps slakteri i Kalmar har han grävt i historien som sträcker sig tillbaka till 1908. Det var då bönderna startade andelsslakteriet. Först 1917 bildade arbetarna sin fackförening.
– I år är det alltså 100-års jubileum och det har vi uppmärksammat.
Cirka 50 personer kom den 9 juni när kommunfullmäktiges ordförande Roger Kaliff invigde den tillfälliga utställningen i Gula paviljongen i Folkets Park i Kalmar.

I samband med utställningen har också en mycket läsvärd skrift tagits fram som bygger på cirkelns arkivforskning: ”Arbete och facklig verksamhet vid Kalmar Andelsslakteri 1908-1934”.
– En sak som gjort stort intryck på mig var pionjärtiden, att det var så många som var så hängivna, trots att det gick trögt och att det fanns mycket motstånd. Man gjorde till exempel en insamling både lokalt och nationellt för en egen fana, och man fick ihop 400 kronor som var mycket pengar på den tiden.
Lars Olsson är också imponerad av den solidaritet arbetarna visade varandra vid sjukdom och arbetslöshet.
– Det är anmärkningsvärt i protokollen och bör lyftas fram av oss historiker. Det var fackföreningarna som skapade de första socialförsäkringarna och a-kassorna. Sedan tog samhället över.

Han menar att arbetarnas och arbetarrörelsens fackliga historia och politiska historia är en viktig, men försummad del av kulturarvet, som måste lyftas fram ur arkiven och synliggöras tillsammans med personliga minnen för alla och envar i samhället.
I skriften betonas att denna uppgift vilar på folkbildningen och arbetarrörelsen själv, eftersom det inte finns mycket spår av arbetarhistoria i skolundervisningen.
– Redan 1927 gjorde Mål & Medel sina läsare uppmärksamma på den stora överdödligheten bland slak-
teriarbetarna, berättar Lars Olsson.
Självmorden var ovanligt höga, 8,5 procent av medlemmarna dog för egen hand.
– Vi kan inte säga vad det berodde på, men en rimlig misstanke är att orsaken låg i arbetet och kanske i själva avlivningen av djuren som på den tiden gjordes utan bedövning.
Livs ville redan på 1920-talet förbjuda skäktningsmetoden och drev en kampanj för humana slaktmetoder. Man försökte påverka politiker för att få till stånd en lag. Den kom också, men det dröjde till 1938.

• Hur kan man få reda på mer om orsaken till självmorden?
– Mål & Medel skrev om det, men annars är det svårt. Det finns ju dödsattester, men vad orsaken till självmorden var framgår inte.

• Hur såg man på slakteriarbetet vid denna tid?
– Det var ett hantverksyrke som gick tillbaka till skråväsendet med eget sigill från 1600-talet, så jag tror att i den meningen var yrkesgruppen väl ansedd, men det var en dålig arbetsmiljö. Jag har fått tag på en rapport från Länsveterinären och han berättar om att de anställdas avträde och urinoar fanns i samma rum som det där slakten utfördes. Det var tungt arbete, blött och psykiskt påfrestande.

• Vad händer med utställningen nu?
– Det finns tyvärr ingen permanent plats, men i höst ska den vara på Kalmar stadsbibliotek. Vi skulle också vilja visa den på några äldreboenden, för där finns ju gamla slakteriarbetare.

Forskarcirkeln kommer att fortsätta. Nästa etapp börjar 1934 då andelsslakteriet, Kalmar läns slakteri, KLS, bildades och går fram till 1970-talet. Därefter är en tredje utställning om de senaste decennierna planerad. 2008 köptes slakteriet av Danish Crown.
Från Riksantikvarieämbetet har forskarcirkeln fått 100 000 kronor till denna utställning och 75 000 har man fått till nästa.