Iakttagelseförmåga är viktigare än språkkänsla

Nr 9/2017

När andra sover. Red: Renzo Aneröd, Aneröd kultur och Faun Förlag 2017.
”Att skriva efter eget huvud, med den egna kroppens unika erfarenhet, är lättare sagt än gjort” – så skriver Johan Jönson i ett av förorden till När andra sover – Tjugo blivande författare berättar från verkligheten. De berättar om missbruk, fängelse, svartlistning från jobb, rasism och våld. Det är erfarenheter som går utanför det som betraktas som normalt. Man kan läsa boken på flera olika sätt. Som att många har fått det bättre, de har gjort eller är på väg att göra en klassresa. För den som bara lägger manken till är klassamhället ett överkomligt, men individuellt problem. Jag läser boken så här: Det här samhället äter sina barn.
Efter att ha läst boken tänker jag att det viktigaste de blivande författarna kan ha inte är språkkänsla utan iakttagelseförmåga och självkännedom. Det är tydligt i Lotta Örnryds ”Mamma, drogen och jag”. Det är imponerande hur väl Örnryd förstår och sätter ord på situationerna, men det är också tragiskt, för den värdefulla blick hon har, som många författare skulle önska sig, är framtvingad av att vara ett utsatt barn i en trasig vuxenvärld. Henrik Johansson