Solvallamördarens egna ord – fängslande historia

Nr 4/2018

”Så jag ska jobba också? Betala skatt till det här skitsamhället? Var fanns samhället när mamma blev sönderslagen? Om grisarna hade kommit snabbare så hade inte mamma fått stryk!”
En tonårig Janne Raninen grälar med sin mamma och sin storebror. De har olika syn på samhället. Janne menar att han klarar sig själv och de två andra att det inte handlar om det. Att man själv måste vara med och skapa det samhälle man vill ha.
En av anledningarna till Jannes misstro är polisens långsamma agerande när mamman blev misshandlad av sin partner. Kalle och Janne är två bröder som drar olika slutsatser av samma händelse, två bröder som blir väldigt olika trots sin likartade barndom. En blir skötsam, den andra ska snart mörda Dragan ”Jokso” Joksović på Solvalla.
I samarbete med journalisten Ivar Andersen, själv med finskt påbrå, har Raninen skrivit en självbiografisk bok som tar upp Solvallamordet, Arlanda-rånet, Raninens del i musikgruppen Kartellen samt hans nuvarande engagemang i Maskrosbarn, en organisation som arbetar för barn till fängslade.
Att läsa Solvallamördaren är som att sitta bredvid en god berättare på krogen. Berättelsen flyter på, det är underhållande och man vill ha mer. Konflikten med den så kallade gangsterkungen Joksović är spännande och medryckande, och jag måste påminna mig själv om att Raninens argument för att utföra mordet är ganska svaga. Det kanske är meningen. I efterdyningarna av Arlandarånet ska en till person dödas, den gamle ”brodern” Volkan, och här är det betydligt svårare för Raninen, även om argumenten är bättre: Volkan är en golare och svikare som blåst sina kompanjoner. Men det är en barndomsvän och det är inget lätt beslut.
Där den unge berättaren vill ha märkeskläder och dyra bilar blir den
yrkeskriminelle efter hand allt mer lockad av svenssonlivet. Speciellt då han upptäcker att ”vanligt folk” ofta behandlar varandra bättre och mer avslappnat än ”bröderna” gör. En förändring som sätter ordentligt fart när han själv får barn. Då får han mål som sträcker sig längre än. Här blir boken en påminnelse om att runt de yrkeskriminella finns massvis med anhöriga, ofta barn, som drabbas. I kampen för dessa barn är Raninen själv med och skapar ett bättre samhälle. Men kampen för att få ordning på tillvaron är allt annat än lätt. Ett av de stora hindren är en stelbent kriminalvård. Det tål att tänkas på.
Janne Raninen och Ivar Andersen, De kallar mig Solvallamördaren, Lind & Co, 2018
Henrik Johansson