Vissa frågor är mer laddade än andra. Huruvida medlemmarnas pengar ska gå till alkohol är en sådan fråga. Inte minst efter skriverierna kring Kommunals vidlyftiga representation har detta diskuterats. Även inom Livs var frågan uppe på förbundsmötet i maj då beslut skulle fattas om en skärpning av förbundets alkoholpolicy, se sid 10.
Livs har inte varit föremål för skriverier på det sätt som Kommunal varit. Ledordet inom Livs har varit återhållsamhet med alkohol. Enligt förbundets tidigare policy, som antogs på repskapet hösten 2005, ska restriktivitet iakttas och representation med alkohol vara måttfull. Men vad som är måttfullhet har inte funnits nedtecknat, endast att med alkohol avses vin eller öl samt olika former av starksprit eller drinkar.

Det var i maj 2005 som Livs kongress beslutade att en alkoholpolicy skulle tas fram. Det var en kompromiss. Livs avd 15 Örebro hade motionerat om ett stopp för kostnader för alkohol vid intern och extern representation, det vill säga att medlemsavgifterna inte skulle gå till alkohol. Den som ville dricka alkohol skulle få betala den själv.
Förbundsstyrelsen yrkade på avslag med hänvisning till att representationen med alkohol var ringa. Det skulle också vålla problem när förbundet var värdar för utländska gäster. Diskussionen var livlig både innan och under kongressen. Avdelningen backade och istället för att yrka bifall till motionen lade man ett tilläggsyrkande om att en skriftlig policy skulle tas fram, vilket både förbundsstyrelsen och kongressen ställde sig bakom.

Det är viktigt att alkohol för medlemmarnas pengar diskuteras. Debatten på förbundsmötet var bra. Det var många aspekter som kom fram, både för och emot att bjuda på alkohol. Enligt Livs skärpta policy är det fortfarande möjligt att bjuda på alkohol vid intern och extern representation; max två glas vin eller två öl men inte starksprit. Det gäller att förbundet lever som det lär. En policy är en sak, efterlevnad är en annan. Frågan är också vad medlemmarna tycker om den skärpta policyn. Det är kongress om knappt ett år. Sannolikt kommer frågan om alkohol att prövas igen.

Enligt min mening vore den enklaste och mest trovärdiga lösningen, för ett fackförbund, att aldrig bjuda på alkohol för medlemmarnas pengar. Som många påpekat handlar det inte bara om pengar. Det handlar om så mycket mer. Vårt förhållande till alkohol är inte okomplicerat. Det är flera förbund som inte längre accepterar att det bjuds på alkohol, hit hör Vision och Handels. Fler framsynta förbund kommer säkerligen att sälla sig till dessa.

Union to Union (tidigare LO-TCO Biståndsnämnd) har stuckit ut hakan rejält. Deras fackliga styrelse – som består av LO, TCO och SACO – har tagit beslut om nya skrivningar i uppförandekoden. Numera gäller nolltolerans för alkoholintag på arbetstid, oavsett vems pengar alkoholen bekostas med. Det gäller för kanslipersonal och även vid representation. Projektmedel och dess egeninsats ska inte heller bekosta alkohol.

Livs har hittills visat att förbundet klarat av en restriktiv hållning. Det borde därför inte vara några problem att gå ett steg längre och låta den som vill dricka alkohol betala själv. Till syvende och sist är väl detta det mest rimliga och det skulle nog många må bättre av.