Två steg framåt och ett steg bakåt. Så känns ibland utvecklingen när det gäller jämställdheten mellan män och kvinnor. Även om det görs ansträngningar i arbetslivet, både vad gäller arbetsvillkor och lön, går utvecklingen alldeles för långsamt.

Hela den svenska arbetsmarknaden är segregerad, i tjugosex av de trettio största yrkena råder en ojämn könsfördelning. Livsmedelsindustrin är inget undantag. Påtagligast är det i produktionen.

Arbetsmiljöverket, som riktat särskilda insatser för att förbättra kvinnors arbetsmiljö, har pekat på att kvinnor oftare blir sjuka av sitt arbete medan män råkar ut för fler arbetsolyckor. Det här är livsmedelsindustrin i ett nötskal. Fortfarande är det så att kvinnorna inom livsmedelsindustrin har de mest monotona jobben och drabbas mest av belastningsskador. De är många, de kvinnor som lider av ständig värk, alldeles för många. Det är helt oacceptabelt och nya fall tillkommer varje dag.

Statistiken över hur många som drabbas av arbetsskador är förmodligen missvisande. Enligt LO-TCO Rättsskydd är det alltför få som känner till de nya reglerna att man som enskild måste anmäla sin skada till försäkringskassan och sedan ansöka om ersättning om skadan blir bestående. Helt felaktigt tror många att det inte är lönt, att det är svårt att få ersättning, men så är inte fallet.

När det kommer till löner råder inte heller någon jämställdhet mellan män och kvinnor, har heller aldrig gjort det. Faktum är att lönefrågan är något som engagerat kvinnor i alla tider. Bryggeriarbeterskorna tillhör de som tidigt krävde lika lön för lika arbete. Redan 1909 motionerade Bryggeri avd 15 om detta till LO-kongressen. Men det skulle dröja fram till 1960 innan de särskilda kvinnolönerna togs bort i kollektivavtalen.

Löneskillnaderna mellan män och kvinnor är än idag ett stort problem. Enligt Medlingsinstitutets senaste rapport har nu kvinnor i genomsnitt 86,6 procent av mäns löner, det vill säga en skillnad på 13,4 procent. Tar vi hänsyn till skillnader som yrke, ålder, utbildning och arbetstid finns en oförklarlig löneskillnad på 5,8 procent. Det handlar inte bara om pengar som kvinnor går miste om varje månad, det handlar också om pensionen som blir lidande.

Det finns med andra ord mycket som återstår. Den 8 mars firar vi internationella kvinnodagen. Det förpliktigar! För att det ska bli förändring måste kvinnor i högre grad ta på sig fackliga uppdrag och kräva jämställdhetsplaner och lönekartläggningar värda namnet. Fyll facklig feminism med innehåll!