Gott nytt år och lär av matkön!

Nr 1/2017

Det är snart exakt 100 år sedan hungerkravaller bröt ut i åtskilliga svenska städer. Våren 1917 hade köttpriserna skjutit i höjden. Bröd var mycket svårt att få tag på, potatis likaså. Tillgången på mat var en klassfråga, det var arbetarklassen som led brist på mat. Det var arbetarna som stod i de långa matköerna och det var arbetarna som deltog i så väl bröd- som potatisupproren.
Första världskriget pågick och en strategi bland de stridande nationerna var att svälta ut varandras befolkningar. Men det påverkade också Sverige som stod utanför kriget. Att importera mat var svårt samtidigt som krigsåren präglades av dåliga skördar. Parallellt pågick revolutioner och inbördeskrig runt om i Europa. Mest omtalad är den ryska revolutionen, i mars 1917 tvingades tsaren abdikera och i oktober tog Lenin makten. Historiker är ganska så överens om att Sverige 1917-1918 också stod på randen till revolution. Vare sig före eller efter har det varit så oroligt i landet. Men i Sveriges fall kom oroligheterna att leda landet i en annan riktning än vad som var fallet i Ryssland.
Hösten 1917 kom Socialdemokraterna för första gången i regeringsställning tillsammans med liberalerna. Ett reformarbete inleddes som lade grunden till det svenska välfärdssamhället. Viktiga hörnstenar var införandet av allmän rösträtt och åtta timmars arbetsdag som ganska så snart kom att bli verklighet.

Varför blicka 100 år tillbaka i tiden? Jo, det är viktigt att lära av historien när vi nu blickar framåt.
Matproduktion kommer alltid att vara en viktig fråga. Idag är det inte bristen på mat som står i centrum i Sverige. Istället handlar debatten om hur maten produceras, att det sker på ett hållbart sätt. För 100 år sedan var det för dyr mat som var problemet, idag är det snarare allt för billig mat som utgör hotet.
Livsmedelsarbetarna bär ett tungt ansvar för matproduktionen. Genom demokratiska beslut kan de få utvecklingen att gå åt rätt håll. Om regeringens livsmedelsstrategi kan bli till nytta återstår att se, uppenbarligen har det varit stora svårigheter att få till stånd en strategi med bred förankring i riksdagen.
Det är nog så att livsmedelsarbetarna får sträcka på sig och använda den kompetens som finns i det egna ledet. För hundra år sedan fanns inte Livs, bara en rad små yrkesförbund. Idag ingår alla dessa yrken i ett enda förbund. Det är en styrka som det gäller att värna om och använda med förnuft.

År 2017 är ett betydelsefullt år när det gäller att staka ut förbundets väg. Den 21 december växlade parterna krav inför avtalsrörelsen 2017. I början av året inleds förhandlingarna. Det är ett givande och tagande fram till slutet av mars då det stora Livsmedelsavtalet löper ut. Om parterna inte kan göra upp om innehållet i ett nytt avtal ökar risken för konflikt. Strejk är det yttersta vapnet som löntagare har att ta till för att få till stånd förbättringar av löner och arbetsvillkor men också för att förhindra försämringar.
I början av maj har Livs kongress vilket sker vart fjärde år. Viktiga motioner kommer att behandlas och en ny ledning väljas. I slutet av augusti har IUL, livsmedelsarbetarnas globala yrkesfack, kongress vilket sker vart femte år. De beslut som fattas får konsekvenser för det fackliga arbetet framöver, såväl globalt som nationellt.
Och det är fortfarande en uppgift som utan diskussion är viktigast: att organisera så många arbetskamrater som möjligt i Sverige och globalt.