Mål & Medel i ny skepnad

Nr 6/2013

Du håller i din hand det första numret av Mål & Medel i ny skepnad. Vi hoppas att du som är vår läsare ska uppskatta den nya formen. Tidningen har fått ett något mindre format och blivit mer magasinslik. Det tror vi ligger i takt med tiden. Magasin till skillnad från nyhetstidningar är det många som efterfrågar.
Senast vi såg över tidningens utseende var 1997. Då gick vi från tabloid till beskuren sådan. Efter det har vi inte gjort några större förändringar förutom att byta ut loggan i april 2005.
Men nu är det dags. I den läsarundersökning som vi genomförde för ett år sedan fick vi kritik för tidningens utseende. Flera läsare tyckte att vi skulle byta till ett mindre format och fräscha till layouten, göra den roligare. Det har vi nu försökt med hjälp av Kate redaktionell design.
Det har gått drygt 90 år sedan Mål & Medel grundades . Det skedde 1922 i samband med att Livsmedelsarbetareförbundet bildades. Det har alltid varit höljt i dunkel vem som egentligen kom på namnet Mål & Medel. När jag nu går till läggen och lusläser det första numret så står det att den skyldige faktiskt var Sigfrid Hansson, politiker och journalist, tillika bror med folkhemmets statsminister Per Albin Hansson. Som ”straff” för det tungrodda namnet fick Sigfrid Hansson skriva anmälan av den nya tidningen. Det var i denna anmälan han (och ingen annan) skrev att ”Mål och Medel ska bliva en allvarlig fackföreningstidning, men den skall aldrig bli tråkig”. Det tycker jag är en bra devis som står sig än idag.

Mål & Medel ska ta upp de viktiga frågorna. Underhållningsreportage och kändisjournalistik hör inte hemma i denna tidning. Det är en tradition som vi vill förvalta. Vi har i den nya formen gett arbetsplatsreportaget det största utrymmet, det spänner över fyra sidor. Vi är övertygade om att det är på arbetsplatserna de viktiga mötena sker. Det är där den fackliga journalistiken hör hemma. Det är arbetarkollektivet som bär upp tankarna om allas lika värde. Vi berättar i detta nummer om arbetarna på Leröys fiskfabrik i Smögen där en fackklubb måste bildas för att organisationsgraden ska höjas. Det är en av de viktigaste fackliga framtidsfrågorna.
Det är också en fråga om kultur, ja om fackligt kulturskapande. För att fånga dessa värdefrågor har vi infört vinjetten Arbetarkultur. I detta nummer skriver vi om en nyutkommen bok om Folke Fridell, en arbetarförfattare som hatade det utarmande arbetet och sökte efter ett alternativ.
Vi intervjuar Barbro Budin som är en facklig legend hos det globala yrkesfacket i Genève och som satt fart på kvinnor över hela världen. För att facket ska bli starkt måste kvinnornas kraft tas tillvara.
Löner och arbetsförhållande står fortsatt i centrum. Livsmedelsarbetarna är fortfarande lågavlönade. Arbetsmiljön är fortsatt undermålig. Det skriver vi om i det inledande nyhetsreportaget. Viktiga frågor kommer att behandlas på kongressen. För att bevaka den har vi avsatt de första nyhetssidorna som vi fortfarande kallar Livsviktigt.

En av de viktigaste frågorna handlar om förbundets framtid. Det har funnits en uttalad vilja att fortsätta som eget förbund. Det är inte storleken som avgör styrkan utan hur bra man är på att organisera. På det området finns mycket kvar att göra. Om Livs ska finnas kvar som eget förbund behövs en tidning som inspirerar och sprider de goda erfarenheterna.