Det är många som inte har koll på detta med lägstalöner och det faktum att det inte finns någon lag om minimilöner i Sverige. Det är inte riksdagen som bestämmer hur låga lönerna får vara. Det är arbetsmarknadens parter som gör det.
Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på avtal. Enligt de beräkningar som LO gjort så omfattas 96 procent av alla LO-medlemmar av kollektivavtal. Det är viktigt att ta strid när sådana saknas. För ju fler företag som saknar kollektivavtal desto större risk för att löner och arbetsvillkor börjar dumpas.
Det är få länder som förlitar sig på kollektivavtal när det gäller lönesättning. Inom EU är det i stort sett bara de nordiska länderna. Det stora flertalet i Europa har lagstadgade minimilöner. Enligt EU:s statistikbyrå Eurostat ligger Luxemburg högst på 18 300 kronor i månaden och Bulgarien lägst med 1 660 kronor. I Tyskland infördes i januari 2015 en minimilön på cirka 13 500 kronor i månaden.
Varken arbetsgivare eller fackföreningar vill införa lagstadgade minimilöner i Sverige. Båda parter värnar om kollektivavtalsmodellen för att de tycker att de tjänar på att själva ta ansvar för de villkor under vilka de verkar.

Förutsättningarna för modellen förändras ständigt. I årets avtalsrörelse försöker arbetsgivarna använda sig av det faktum att det kommit historiskt många flyktingar till Sverige för att argumentera för att sänka ingångslöner så att nyanlända ska kunna få jobb. Svenskt Näringsliv påstår att det lägger grunden för en bättre integration. Resonemanget är inte särskilt övertygande och dessutom farligt, eftersom det ställer olika grupper mot varandra.
Det är klart att alla som inte har en förmögenhet är beroende av jobb för att försörja sig och att det öppnar för integration i samhället. Men dåliga jobb gör det inte. Det skapar tvärtom utanförskap, genom att diskriminera dem som tvingas ta dem.

Det är många som har varnat för en utveckling där lönerna sänks för att skapa fler jobb. I förlängningen kommer det att leda till att vi får en ny underklass. Det spelar ingen roll om man är nyanländ, har bott i Sverige sedan man föddes eller om ens föräldrar har gjort det. Dåliga jobb försvårar integrationen. Arbetslöshet gör integrationen ännu svårare. Med andra ord måste vi fördela om förmögenheterna och inkomsterna så att det skapas bra jobb med löner som går att leva på med värdighet och glädje. Allt annat är de priviligierades återvändsgränd.
Det är många livsmedelsarbetare som inte får mer än vad avtalet säger. Det är tyvärr få som arbetar på arbetsplatser med fungerande lönesystem, oftast finns de på arbetsplatser med en stark klubb.

Livs strävar efter att så många företag som möjligt ska ha avtal inom livsmedelsindustrin. År 2015 innebar det att förbundet varslade om blockad tio gånger, fler gånger än något annat förbund. Det är en strid som måste föras varje dag år ut och år in. Det går inte att slå sig till ro och tro att det löser sig av sig självt. Som medlem måste man också vara beredd att gå ut i strejk om det behövs, som de gjorde på Sunsalat i Malmö. Det är tufft men det lönar sig i längden.