Vi måste börja prata lön!

Nr 12/2016

Lön är inte något som man gärna pratar med varandra om på jobbet. Det framgår av frågor om lönesättning som ställts till Livspanelen 7-23 september.
Det är 63 procent av panelen som svarat att det finns ett lönesystem på deras arbetsplats. Det framgår inte vilken typ av system som det handlar om och nästan hälften säger att det system som de har är otydligt. Hela 59 procent tycker att lönesystemet är orättvist och ännu fler (75 procent) tycker inte att de kan påverka sin lön.
Det är en bild av verkligheten som är svår att tolka. Uppenbarligen så fungerar inte lönesystemen, men något gör att medlemmarna inte pratar om problemen. Det är känsligt med lön. Antingen tror man att man tjänar mer än andra eller mindre. I ena fallet är det skamligt (jag tjänar kanske oförskämt mer) och i andra skämmigt (jag gör lika bra jobb men får mindre betalt). Oavsett vilken orsaken är måste vi börja prata med varandra om löner och löneskillnader ute på arbetsplatserna.
Att inte göra det spelar arbetsgivarna i händerna. Lönen är ett maktmedel som arbetsgivaren förfogar över och använder för att splittra kollektivet.

Det enda sättet att nå det som medlemmarna efterlyser, nämligen mer rättvisa löner, är att diskutera principer för lönesättning som man kan enas om. Men det handlar inte bara om att ”prata” lön utan också om hur lönerna ska konstrueras.
Det finns verktyg för att beskriva hur en rättvis lönesättning skulle kunna gå till. Livs har tagit fram en skrift ”Att sätta lönen i system – om makten över arbetets pris”. Är det något som behövs är det redskap för att ta fram rättvisa lönesystem. Ett sådant kan bygga på ålder, anställningstid, arbetsuppgifter, kunskaper och prestation.
Men det krävs en hel del för att ta fram ett lönesystem. Det ska vara förankrat bland medlemmarna samtidigt som det alltid är ett givande och tagande i förhandlingar med arbetsgivaren. Det går heller inte att kopiera andras lönesystem. Alla måste hitta en modell som passar just deras arbetsplats, vilket inte är helt lätt. En rimlig förutsättning är också att arbetsgivaren skjuter till pengar till systemet.

Det drar ihop sig till 2017 års avtalsrörelse. Det är samordning som gäller. Samtliga LO-förbund inklusive Facken inom industrin kräver 2,8 procent i löneökning.
Hur mycket mer pengar som var och en av livsmedelsarbetarna i slutänden får i plånboken är det idag ingen som vet. Det vi vet är att höjd lön är något som många värderar högst av de krav som förs fram.
Men när avtalet väl är undertecknat och pengarna som förhandlats fram ska fördelas så kan det se olika ut och någon riktig rättvisa är det inte frågan om. För att göra någonting åt det så måste vi börja prata lön med varandra.
Fotnot: Livs har sedan förra kongressen ihop tillsammans Novus undersökt hur medlemmarna ser på olika frågor. Panelen består av cirka 2 000 medlemmar som accepterar att vara med via sina e-postadresser. När det gäller löner så har 869 medlemmar svarat på den webb-enkät som skickats ut.