[Ur nummer: 01/2005] Det gäller att inte bara titta på vad som gör människor sjuka utan också vad som håller dem friska. Ny forskning visar att en viktig grund för friskhet är känslan av yrkesstolthet.
Hur många av landets livsmedelsarbetare kan idag säga att de är stolta över sitt yrke? Allt för ofta har jag ute på arbetsplatserna mötts av det motsatta. Arbetsgivare använder sin makt till att driva upp arbetstempot. Att protestera hjälper föga. ”Tro inte att du är oumbärlig. Det går att ersätta dig hur lätt som helst med vem som helst från gatan.” Det är förnedrande uttalanden som inte är ovanliga.
Arbetsgivarna inom livsmedelsindustrin måste tänka om. Annars är branschen på sikt dödsdömd. Det går inte att fortsätta snåla på personalutbildning och uppskattning.

Sluta tala om besparingar så fort det gäller att öka effektiviteten. Det går inte att känna glädje i jobbet om man hela tiden betraktas som en kostnad. Det måste gå att tala om personlig utveckling oavsett var i produktionen man befinner sig. En viktig faktor är möjlighet till bättre lön.

Att producera mat är en mycket ansvarsfull uppgift. Vi förutsätter alla att det är säkra livsmedel vi stoppar i munnen. Många föredrar svenskproducerat framför importerat. Varför har då så många av landets livsmedelsarbetare så svårt att känna stolthet?
I den ständigt pågående strukturomvandlingen tillhör uppsägningar vardagen. De som förlorar jobben har möjlighet till omställningsprogram för att kunna gå vidare. Ofta behövs utbildningsinsatser. Men de som jobbar kvar glöms bort. Här ges det sällan möjlighet till kompetenshöjning, trots att det inte bara är det egna jobbet som måste göras utan också de uppsagdas.
Livsmedelsindustrin har fått en väldigt negativ laddning. Det har länge varit svårt att få ungdomar att söka sig till gymnasieskolans livsmedelsprogram. Det har också varit svårt att få sökande till högskolans utbildning. Det har till och med gått så långt att högskoleprogrammet i höstas bytte namn till Mat och teknologi. Istället för livsmedelsingenjörer utbildas nu matteknologer.
För att må bra och ha hälsan behöver alla få chans till utbildning i jobbet. I varje avtalsrörelse har Livs förhandlare önskat konkreta skrivningar på detta område. Det har varit ytterst svårt att få gehör. Av någon outgrundlig anledning är livsmedelsindustrins arbetsgivare de snålaste av de snåla.

Flera undersökningar visar att företagen avsätter mindre tid till kompetensutveckling av sina anställda idag jämfört med för tio år sedan. Allt för många arbetsgivare utvecklar inte de kunskaper och färdigheter som de anställda har. Inom livsmedelsbranschen har det blivit mer regel än undantag.

Det finns till och med en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter på EU-nivå om kompetensutveckling. Det har hittills inte satt några ordentliga spår inom svensk livsmedelsindustri, som lider av stor ohälsa.
Till syvende och sist är de anställdas yrkesstolthet också en överlevnadsfråga för arbetsgivarna!