I mittgången på antikvariat Alfa ligger böcker som har svårt att tala för sig själva; de ligger på ett långbord och visar upp sina färgglada ryggar och framsidor. De kostar inte mer än 20 kronor.
Denna oförmåga att bli begärd, berör Lusen, som själv inte har så lätt att bli efterfrågad. Som många små varelser har han ett stort behov av att hävda sig och det gör han genom att köpa och läsa de bortglömda.
Böckerna finns där utan att bli respekterade ens när de befinner sig i livets slutskede. Många av dem har aldrig blivit öppnade. Många är osprättade.

En tår faller bakom de runda glasögonen och droppar ner på omslaget på en obetydlig bok som heter ”Böckerna skall tala – bokhyllorna tiga”, en försynt liten sak som knappt orkar andas.
Men just denna dag har den lagts på långbordet med framsidan upp. Pärmen är grönsvart och titeln lila, men bara den första raden går att läsa. Den andra raden är tryckt i relief, har ingen färg, och syns bara om man håller boken snett mot ljuset eller känner med handen: ”Böckerna skall tala – bokhyllorna tiga”.
Boken är utgiven av Lundqvist snickerier i Stockholm, 1975. Den är ett försök att på ett lärt och lustigt sätt sälja de egna bokhyllorna. Möbelföretaget är känt för att ha skapat den berömda Lundiahyllan som såldes över hela världen innan den blev utkonkurrerad av Ikeas hyllor.

Förutom ett inledande kapitel som förklarar vad man ska tänka på när man köper bokhyllor, till exempel att aldrig köpa en bokhylla med fasta hyllplan utan alltid välja en med lätt flyttbara hyllor, innehåller boken en längre essä av Frans G Bengtsson och en kortare av Sven Georg Lundquist och Willy Stillert.
Det är den senare essän som Lusen fastnar för, när han står i mittgången. Den försöker förklara varför man ska lägga ner pengar och arbete på att samla och vårda böcker och den kommer med kloka klarlägganden, så som detta:
”En boksamling, ja, till och med en enda hylla, bör vara ordnad efter praktiska och estetiska principer. Det är inte bara ägaren själv utan även hans familjemedlemmar eller medarbetare som bör kunna finna – och ställa tillbaka – varje bok på en bestämd plats.”