[Ur nummer: 07/2006] På redaktionen har det inte varit tyst på veckor. Teven står på och mal för- och eftersnack. Vem ids höra på alla dessa tvärsäkra åsikter? Lusen gör det. Han mal själv. Han har bänkat sig framför den grönskimrande skärmen och tävlar med kommentatorerna.
Fotbollen har gett honom ett alibi.

– De två polackerna i det tyska laget var bra, säger han, när vi skyndar förbi mot våra viktiga sysslor. Vi borde värva två polacker. Det kan vara ett sätt att stärka anfallet. Kommer ni ihåg Ludmilla Engberg. Hon var kanske inte polack, men hon var jäkligt bra. Bättre än Zlatan och Henke. Mycket bättre.
Vi svarar inte. Vi har så mycket att tänka på. Om sådana kryp som den lille Lusen får en chans att hålla hov blir det inget gjort på jobbet. Vi måste bli klara med tidningen före semestern. Och efter semestern måste vi göra en ny tidning som är viktigare än VM i fotboll i Tyskland. Då handlar det om valet. Vilket parti ska vinna valet? Det är viktiga saker.
– Även Ludmilla kunde ha en dålig dag, fortsätter Lusen. Jag vet att hon gjorde fel. Men hon ville vinna. Det är något som jag respekterar. Man måste vilja vinna. Det räcker inte med att komma till åttondelsfinal. Det räcker inte att vara Lagerbäck. Jag vet vad ni tänker. Polacker är välkomna till Sverige, men de måste följa samma avtal som alla andra. I Sverige jobbar vi på svenska avtal. Bara Sverige svenska krusbär har.
Så maler han på, Lusen lilla, dag efter dag, match efter match, framför det gröna ljuset. Det är lätt att fastna och det har Lusen gjort. Han har fastnat framför det gröna gräset.

– Vi borde inleda samtal med Norge, säger han. Om vi kan skapa en ny union har vi tillgång till fler spelare. Vi kunde ha en helt annan bänk. Vi kan till och med få med Danmark, återskapa den gamla Kalmarunionen. Vi måste åtminstone tänka på det. Det kan inte vara förbjudet att tänka. Vi kan inte fastna i dessa kval. Vi kan inte vara nöjda med att komma till slutspel.
Ju länge mästerskapet pågår desto mer frustrerad låter Lusen. Fotboll är bara en förevändning för något annat. Till slut verkar han inse att vi inte lyssnar på hans prat. Då byter han strategi och börjar tala politik. Och då stannar vi upp. Vi lyssnar och håller med.
– Låt Persson göra sitt jobb, säger han. Han har ett kontrakt. Låt honom vinna valet, men sedan ska han väck. Kontraktet går ut 2008. Då behöver vi någon ny… Vi behöver en polack.