[Ur nummer: 03/2004] Solen lyser för första gången på länge in genom fönstren på redaktionen. Det känns verkligen som om vi äntligen går mot ljusare tider och att det finns hopp om livet. Det verkar även Lusen tycka och gör små glädjekullerbyttor längs tapetfliken. Det smittar av sig och plötsligt går vi alla runt och småskrattar för oss själva. Kullerbyttor är dock inte riktigt vår grej.

– Tack Lusen! Du har lyckats få oss alla på gott humör. Så här glad borde du alltid vara.
– Det är inga problem. Är ni bara tillräckligt snälla mot mig så ska jag nog lysa upp er tillvaro även i fortsättningen. Jag har nämligen sett sambandet som ganska många verkar ha missat.

– Jasså? Vad är det nu för något som du skådat?
– Jo, om ni människor ser till att vi djur och småkryp mår bra så kommer det också innebära att ni mår bra. Fram för fler djurrättsaktivister!

– Hur menar du nu?
– Jo, ta bara det här med att ljudnivån måste sänkas kraftigt på slakterierna för djurens skull. Det är ju alldeles lysande. Det är inte alls grisiga nyheter som man hävdar på förbundets hemsida. Det är goda nyheter. Det innebär att slakteriarbetarna kan få betydligt drägligare arbetsförhållanden.

– Kanske det kanske. Men borde inte människornas obehagskänsla av oväsen ha varit anledning till sänkt ljudnivå och inte djurens?
– Varför det? Så länge det gynnar er människor är det väl bra. Ingen av er ska väl behöva arbeta i en bullrig miljö där man inte kan föra ett normalt samtal utan måste gå omkring med öronskydd hela dagarna.

– Det känns ändå konstigt att det är omsorgen om djur som ska vara anledningen till att det blir drägliga arbetsförhållanden för oss människor.
– Vad småsinta ni är! Ni borde ta tillfället i akt och hänvisa till mig för att få bättre arbetsförhållanden.

– Det är väl att lägga ribban lite väl lågt. Löss är vad vi vet ganska tåliga och står ut med det mesta. Problemet med er är att ni är allt för svåra att bli av med.
– Det där var inte vidare snällt sagt. Vi är betydligt känsligare varelser än ni tror. Det är inte bara fysiskt vi kan fara illa utan även psykiskt. Och det gäller alla. Även er. Tänk på det!