[Ur nummer: 12/2004] Jag måste få framföra mina varmaste gratulationer. Nu har förbundet verkligen lyckats över förväntan, säger lusen och lyser upp vintermörkret likt ett tomtebloss.
– Vad tänker du nu på? Inte finns det väl något att glädjas åt just nu. Vi får vara glada så länge hemlösa och behövande inte stormar förbundet i vrede över att de blivit snuvade på lägenheter och sommarstugor.

– Lite får man väl tåla. Det gäller att försöka se saker från den ljusa sidan. Aldrig har man väl skrivit så mycket om Livsmedelsarbetareförbundet som man gjort de senaste veckorna. Det är ju helt fantastiskt! Vilken PR-kupp!

– Lugn i stormen lusen. Dessa skriverier kunde vi ha varit utan. Det kommer ta år att upprätta förbundets rykte.

– Nu är ni väl ena riktiga dysterkvistar! All form av publicitet är bra, även dålig sådan. Det finns nog många som är avundsjuka. Att hamna på Dagens Nyheters förstasida dag ut och dag in är få förunnat. Förbundet har ju blivit känt utan att lägga ut en enda krona i marknadsföring.

– Ökänt är nog ett bättre ordval lusen. Kan du sluta att göra narr av oss. Vi orkar inte mer. Det är nog jobbigt att skriva om detta elände.

– Ni ska då alltid gnälla. Det är väl kul att vara mitt i händelsernas centrum. Förr fick ju förbundsordförande Åke Södergren skäll för att han var så osynlig. Det kan ingen anklaga honom för längre. Det är väl bra?

– Lusen, du har ju inte fattat någonting.

– Tvärtom. Lyssna nu på mig. Nu gäller det att smida medan järnet är varmt. Få ordning på stiftelser, styrelser och stadgetolkningar. Inled samarbete med stadens socialarbetare. Gör Stockholm till den första huvudstaden i världen utan hemlösa.

– Vänta lite nu! Det är ett fackförbund som du talar om, och inte någon välgörenhetsinrättning.

– Facklig kamp i all ära. Men ibland behövs lite mer okonventionella metoder. Lika utskällt som förbundet är idag, lika upphöjt kan det bli imorgon. Får jag ta mig friheten att föreslå en ny slogan: ”Livs – förbundet som har full koll, både på vad du äter och var du bor.”