Vad händer om jag är medveten om att något är moraliskt fel, men ändå väljer att göra det, för att jag har möjlighet att göra det och för att jag vill ha den fördel som det ger mig. Jag vill inte försvara mig.
Utan omsvep erkänner jag, också offentligt i teve, att det är fult, att det är fel, och jag erkänner också att jag är fullt medveten om det.

Jag är inte dum. Jag vet vad som är rätt och fel. Det är viktigt för mig att klargöra att jag vet det. Jag vill till och med att ni ska klandra mig, alla ni som ser mig på teve. Man kan säga jag bjuder det. Jag bjuder på mig själv. Jag är driven av personlig vinning. Jag har ingen storslagen idé för det jag gör. Inget högre syfte som kan förklara varför jag gör det.
Jag har ingen avsikt att förbättra världen, vill inte bedriva välgörenhet, har ett väldigt begränsat intresse för andra människor som jag inte känner.
Jag vill bara ha det bra på mitt eget sätt, och eftersom det bara är moralen som står i vägen, och inte lagen, tar jag språnget ut i det okända med full vetskap om det klander som kommer, att ni ser ner på mig, men jag bjuder på det.

Jag är inte dum, men jag har fått denna chans. Slumpen har gett mig den och jag vill inte avstå från den.
Klandra mig! Förakta mig! Jag bjuder på det, ställer gärna upp i teve, gör det offentligt. Det är min motprestation. Det är vad jag ger er, det är vad ni får av mig. Jag är moraliskt defekt, jag är läskig, en sjukdom, en smitta.
Jag har funderat länge på det och kommit fram till att jag kan vara det här. Det är min chans, så jag tar den. Jag tar språnget ut i det okända.
Det finns inget som helst försvar. Det finns bara mitt val och all den lycka och all den avsky som handlingen ger.
Jag har själv valt och jag är fullt medveten om vad det innebär att göra det jag gör.

– Vad är det du gör Lusen?
– Jag funderar över Jimmy Åkessons svärmor i teve och försöker förstå varför hon gjorde det hon gjorde och jag tror att jag kommit på det. Jag bjuder på mig själv, säger Lusen.