Inte mycket imponerar mer på Lusen än en människa som klarar av att ändra åsikt. Det största hindret för ett meningsfullt samtal är en tvärsäker åsikt.

Ta flyktingmottagningen som exempel. Först blev Lusen imponerad av tyskarnas välkomnande inställning: ”Refugees Welcome”. Han stod på Medborgarplatsen tillsammans med andra entusiaster och lyssnade på Stefan Löfven, och han tyckte att det var rätt att låta människor som har behov av skydd eller kanske bara behov av att utvecklas, få komma hit och göra det.
Det var Lusens åsikt i början av hösten. Han hjälpte några flyktingar under en dag på en tillfällig flyktingmottagning, bäddade sängar, städade toaletter och lagade mat, så att de skulle kunna sova en natt eller två och sedan åka vidare för att söka asyl.

De flyktingar som han talade med just denna dag var unga, verkade vilja göra något med sina liv. De undrade var det var bäst att söka asyl, vart de skulle resa och var de skulle hitta en framtid. Några just denna höstdag valde att stanna kvar i Sverige, andra tog tåg och buss för att söka asyl i Finland eller Norge.
Förhoppningarna var stora. Sveriges och Tysklands entusiastiska mottagande skulle spridas till andra EU-länder. Tanken var inte så komplicerad. EU borde gemensamt lösa problemet med de flyende människorna och dela upp ansvar och kostnader mellan sig.

Men den entusiasmen och solidariteten fanns inte hos de andra EU-länderna och därmed föll tanken. Flyktingarna var fortfarande lika plågade av krig, lika nedtryckta av diktatur, hade samma behov av hjälp, men viljan att låta dem få en fristad i EU fanns inte.
Då ändrade Lusen åsikt. ”Jag hade fel”, sa han. ”Sverige kan inte ta emot så här många flyktingar. Om vi fortsätter kommer ännu fler, det blir för dyrt och för kaotiskt. Dessutom kommer Svenskt Näringsliv och de borgerliga partierna använda sig av flyktingströmmen för att kräva att samhället förändras i deras riktning: Större inkomstskillnader, sänkta lägsta löner och en ny tjänarklass.”
Alltså ändrade Lusen åsikt och sa: ”Jag hade fel”, men han sa inte: ”Du hade rätt”, för så så var det inte och så är det inte. Han tycker fortfarande att han hade rätt, helt och fullt rätt.