Svenskar är hungriga på mat…

”Ett recept kan få en att i grova drag uppleva det andra upplevt”

Faktoid är ett bra ord. Det syftar på ett påstående som är spritt som en sanning, men som är osant. Och i vårt informationstäta samhälle bombarderas vi ständigt av sådana.

[Ur nummer: 07/2010] När jag växte upp var det till exempel en faktoid att man får kramp om man äter innan man ska simma, och en annan att Sverige skulle ha världens högsta frekvens av självmord. Ett tredje exempel i dag skulle väl vara att svensken i genomsnitt använder väldigt kort tid till matlagning per dag. Siffrorna som nämns kan variera, men det brukar röra sig om ungefär en kvart.
För det första har det aldrig gjorts någon mätning över hur mycket tid det verkligen läggs ner på mattillredning, utan bara på vad människor uppskattar att de använder av sin tid. Och det vet varenda statistiker att vad vi säger oss göra och vad vi gör ofta skiljer sig åt kraftigt. För det andra så visar sådana undersökningar snarare på att det skulle röra sig om en dryg halvtimme per dag (diskning och avdukning oräknat). Vilket inte låter lika knappt och påvert som cirka femton minuter.

Självplågande självuppfattning
Att en faktoid blir spridd beror till stor del på att den passar in i vår föreställningsvärld. Och att matlagningen skulle vara lågprioriterad stämmer bra in på svenskarnas självplågande självuppfattning om sin matkultur: att vi här i landet i princip är barbarer med en usel gastronomi och dåliga råvaror. En uppfattning som jag anser vara alldeles på tok.
I Sverige ges det ut flest kokböcker i världen per capita. Det är ingen faktoid. Sedan flera år ges det ut mellan 350 och 400 verk som kan kallas som måltidslitteratur per år på svenska. Då måste man dock påpeka att även dryckeslitteratur, essäer om mat samt avhandlingar räknas in. Men det är ändå klart imponerande, och talar tvärtom för att invånarna i Sverige är mycket intresserade av matlagning, att vi är öppna för att lära oss mer, både om svenskt och utländskt.
Jag har förmånen att sitta med i Måltidsakademins kokboksjury och det är vi som räknar och bedömer kokböckerna, avhandlingarna och essäerna. Varje år i oktober delar vi ut priser till de bästa verken, och försöker också analysera utvecklingen i Guiden Årets svenska måltidslitteratur.
På senare år har vi till exempel noterat att böcker om mat och hälsa har ökat stort och att vegetariska kokböcker har minskat, medan verk som handlar om lågkolhydratkost varit på stark frammarsch.
Även om kokboksgenren kan tyckas trivial tror jag att den kan visa på viktiga samhällstendenser. De senaste åren har det kommit fler böcker som handlar om inhemsk och regional matlagning, något som antyder att svenskarna har blivit mer måna om sina gastronomiska rötter.
En kategori som alltid är riklig är vardagsmat, här finns det alltid många titlar, och också många storsäljare – något som tyder på att svenskarna är engagerade och intresserade av just var dags mat.

Mat och nya rätter diskuteras
Det är också min uppfattning att folk här i landet pratar om mat väldigt mycket. Nya rätter från andra länder diskuteras. Man försöker förstå hur man bäst lagar dem, hur de ska ätas och vad man ska dricka till. Att det funnits ett bristande självförtroende för de egna har haft en bra bieffekt, öppenhet för det okända.
En genomsnittlig svensk matlagare kan laga en massa italienska rätter, medan det omvända knappast gäller. Här är kokboksläsandet en viktig faktor. Det är härligt med böcker som förklarar att idén med sushi är det mjuka lätt syrliga riset som kontraster det tunnskurna fiskköttets fasta konsistens, med böcker som berättar om norrländska mattraditioner som palt och tunnbröd, med dryckesböcker som berättar om vinregioner och ölbryggningens konst. Det är också fascinerande att något så enkelt som ett recept kan få en att- i grova drag – uppleva något andra upplevt, på en annan plats och ibland i en annan epok. Vi kan återuppleva rätter från Antikens rom, medeltidens Frankrike eller 1600-talets Sverige. Vi kan få smaka på mat som äts i Iran, Japan eller Värmland.
Jag tycket att det är dags att sluta koppla samman faktumet att vi läser mycket kokböcker här i landet med faktoiden att vi lagar lite mat. Det är en tjatig förvrängning. Låt oss istället glädjas åt att matlivet i hemmen är dynamiskt och föränderligt, att vi här i landet är hungriga på mat, i dubbel bemärkelse.