”Är något felaktigt för en vän är det lika illa för en främling.”

På avstånd syns saker och ting inte så tydligt. Och det kan vara bekvämt. Kommer man för nära är det svårare att blunda. Jag har träffat en del främlingsfientliga eller rasistiska människor som har haft svårt hävda sina åsikter när en invandrad person varit närvarande. Jag är mot invandring, men du är ju helt okej kan det heta.
Och börjar den rasistiske umgås ordenligt med en nysvensk kan de fientliga åsikterna försvinna helt. Närheten gör sitt.

[Ur nummer: 03/2010] En verkställande direktör som tar beslutet att flytta företagets produktion utomlands eller att sparka gamla trotjänare, har betydligt lättare att göra det om företaget är stort och beslutet kan förmedlas av andra. Närheten gör att man måste förklara sig och se folk i ögonen. Det är lätt att ”genomföra nödvändiga åtgärder” om man är långt ifrån golvet.

Ansvaret har delats upp
Det är liknande med mat och matproduktion. Om den kopp kaffe som man själv dricker har odlats under vidriga förhållanden – av bönder som arbetar under slavliknande och hälsovådliga villkor – så är det liksom inte vårt ansvar. Odlingen ligger långt borta och råvaran har passerat många mellanhänder. Och på något konstigt vis har skulden delats upp mellan så många aktörer – uppköparen, fraktfirman, kaffegrossisten, livsmedelskedjan och konsumenten – att ingen tycks ha det avgörande ansvaret.
Det är också så med djuruppfödning. Uppfödare, grossister och konsumenter medverkar uppenbarligen tillsammans till att det då och då förekommer miserabla förhållanden för till exempel grisar. Konsumenterna genom att vara prisfixerade, uppfödare och grossister genom att satsa på kvantitet före kvalitet.
Alla skyller på alla. Konsumenten tycker att det är svårt eller för dyrt att välja Fair trade, Krav och ekologiskt (som i alla fall har ambitionen att produkterna ska vara rättfärdigt framställda), livsmedelskedjan pekar på att konsumenterna köper produkten. Grossisten menar att butiksledet beställer den, och så vidare.
Vi lever i ett samhälle där alla möjliga avstånd ökar, en alltmer komplicerad apparat där det är lätt att slippa ta ansvar för sina val. Där vi paradoxalt nog har lätt att isolera oss från varandra (trots alla kommunikationsmöjligheter). Därför är det än viktigare att beslutsfattare skapar regler och lagar som förhindrar missförhållanden. Tyvärr är den rådande trenden att politiker i alla led snarare avstår från handling och hänvisar till något slags automatik som ska uppstå i ett avreglerat samhälle. Så är det till exempel uppenbarligen tillåtet med import av kött och chark från djur som har levt plågsamma liv. Business as usual är den rådande principen.

Njuter frukterna av andras arbete
Inom Sverige är det väl ännu någorlunda, få skulle handla varor som var tillverkade i en svensk sweatshop (låglönefabrik) där folk levde som slavar. Och vi blir upprörda när svenska grisar biter svansarna av varandra i trånga utrymmen. Men var går gränsen? Välbeställda människor har inga större problem att tänka bort att det de konsumerar har fabricerats av landsmän med låga löner och monotona arbeten som de knappt själva kan föreställa sig. Och vi alla i västvärlden är en del av ett system där vi njuter frukterna av andras underbetalda arbeten.
Jag tror att var och en kan göra skillnad, att man gör en insats om man handlar med fair trade, Krav-märkt och ekologiskt. Att det betyder något om man försöker följa med i debatten och undvika omoraliska produkter.
Men än mer effektivt vore förstås en hårdare och mer omfattande standard för hur anställda får behandlas och hur djur får födas upp. EU borde bestämma sig för hårdare regler och noggrannare stickkontroller av alla importerade varukategorier.
Då skulle de länder och producenter utanför unionen som satsar på drägliga villkor för de arbetande, för ekologisk odling och human uppfödning få ökad konkurrenskraft. Det skulle vara det enda moraliskt försvarbara och i förlängningen skulle vi alla tjäna på det.
Det håller inte med en moral som bygger på närhet och identifikation. Är något felaktigt för en vän, är det lika illa för en främling.