Belastningsskador fortsätter att vara det största arbetsmiljöproblemet men man pratar allt mindre om det. Svend Erik Mathiassen, forskningsledare och professor på Centrum för belastningsskadeforskning, är inte alls nöjd med utvecklingen.

– Hur avgör man vad som är det största arbetsmiljöproblemet? Ja, ett sätt är att titta på anmälda arbetsskador. Om man gör det står belastningsrelaterade problem för ungefär hälften av alla anmälda skador. Vilket är vida mer än andra diagnoser, näst i listan kommer psykiska och psykosociala problem men de är mindre än hälften av belastningsfallen, säger Svend Erik Mathiassen.
En tredjedel av alla pengar som Försäkringskassan betalar ut, cirka 25 miljarder kronor, går till sjukpenning eller sjukersättning för belastningsrelaterade besvär.
– Det finns gott om forskning som tyder på att en rätt så stor del av dessa besvär är arbetsrelaterade.
Det har gått nästan tio år sedan jag senast intervjuade Svend Erik Mathiassen. Då var han nytillträdd forskningsledare på Belastningsskadecentrum som det hette på den tiden. Det låg i Umeå fast det tillhörde Högskolan i Gävle. Idag heter det Centrum för belastningsskadeforskning och största delen av verksamheten finns på plats i Gävle.
– Det var inte ett så smart namn som vi hade tidigare. Många trodde att de kunde vända sig till oss med sina besvär. Gång på gång fick vi tala om att vi inte bedrev patientverksamhet. Det var tråkigt att hela tiden behöva avvisa dem som ringde och det tog också mycket tid. Så vi bytte namn 2006 för att få med forskning. Sedan dess har det inte varit någon som hört av sig på det viset.

Vi befinner oss på hans rum på Högskolan i Gävle. Här flyttade han in 2007. Fortfarande finns på hans rum ett antal flyttlådor som han ännu inte kommit sig för att packa upp, vilket han suckar lite uppgivet över.
Han är sig ganska så lik. Det danska modersmålet slår fortfarande igenom och han svär fortfarande ganska mycket. Hans stora engagemang när det gäller belastningsskador är detsamma. Så är det också allt för många som är drabbade, cirka tio procent av den arbetsföra befolkningen.
– Samtidigt talar man allt mindre om denna problematik. Det var mer inne att prata belastningar och belastningsskador för tio år sedan. Idag talar man mer om psykiska besvär. Anledningen till det är att sjukskrivning på grund av psykiska problem har ökat bland unga arbetstagare de senaste tio åren. Det väcker oro.
Något som han själv är upprörd över är att allt mer ansvar läggs på individen.
– Vi är inne i en väldigt individfokuserad tid där individen ska ha dåligt samvete över att inte palla med jobbet. Det är bara att läsa Aftonbladets löp; här har du hela listan över övningar som du kan göra för att orka med jobbet. Ansvaret har lagts över på den enskilda individen, om du får ont är det dig som det är fel på.
I botten är han gymnastiklärare med en treårig vidareutbildning i arbetsfysiologi. Att han hamnade i Sverige är en lång historia men lite kort handlade det om att han sökte sig hit för att det inte fanns samma möjlighet till forskarutbildning i Danmark. Under flera år arbetade han på Arbetslivsinstitutet och sedan på Malmö högskola. En dag ringde de från Belastningsskadecentrum och undrade om han inte kunde börja där som forskningsledare och på den vägen är det.

I höstas var han en av två författare bakom kunskapssammanställningen ”Belastning, genus och hälsa i arbetslivet” som Arbetsmiljöverket beställt, se Mål & Medel nr 12- 2013. Rapporten blev mycket omtalad då den visade att arbetsuppgifterna, inte könet i sig, är en viktig orsak till att kvinnor oftare än män drabbas av belastningsskador. Flera exempel hade hämtats från livsmedelsindustrin.
– Några av de riktigt bra studier som gjorts är från livsmedelsindustrin. Samtidigt är dessa studier ganska ålderstigna vilket är synd när det handlar om en jämställdhetsfråga, säger han och fortsätter:
– Man kan inte räkna med att det ser lika-dant ut som det gjorde för femton år sedan när det gäller vem som gör vad.
Men hans forskargrupp bedriver ingen forskning just nu som är inriktad på livsmedelsindustrin. Däremot har han precis lämnat in en ansökan som handlar om att studera arbetet i en större livsmedelsbutik.
– Vi skulle vilja göra en mer modern studie när det gäller arbetsfördelning mellan män och kvinnor och försöka förstå vilken effekt det har på den fysiska belastningen.
Det som forskarna vill veta är om det har betydelse för belastningen att män och kvinnor hamnar i olika arbetsuppgifter.
– Vi filosoferar lite över det i rapporten, vi tror att det nog har det. Men egentligen finns det ingen riktig tung vetenskap som visar det. Det är tolkningar hela tiden.
Samtidigt säger han att statistiken som visar att det är fler kvinnor som drabbas av belastningsskador än män är klockren.
– Men statistiken är svår att dra några slutsatser utifrån rent vetenskapligt då den på sin höjd är uppdelad på bransch. Vi har statistik över männens och kvinnornas besvär i en bransch men inte hur det ser ut på ett enskilt företag, säger han och fortsätter:
– Det finns många frågor som vi inte har svar på. Kan det vara så att män och kvinnor hamnar i olika yrken? Kan det vara så att även om de har samma yrke så gör de olika saker? Kan det vara så att även om de gör samma sak så belastas kroppen olika? Kan det vara så att fysiologin är annorlunda?

När det gäller skillnader i fysiologin anser han inte att det är en särskilt stark förklaring jämfört med skillnader i olika arbeten och arbetsuppgifter. Det betyder att ojämställd hälsa är en genusfråga, betonar han, och den måste forskningen titta närmare på så att åtgärder kan sättas in som motverkar detta.
– Det gäller att skapa arbetsuppgifter som i någon naiv betydelse alla kan göra. Det är världens dummaste ursäkt att tjejer inte kan jobba på lager för att de inte når upp till hyllan längst upp. Vad är det för idioti? Då får man göra om arbetet. Det står till och med i arbetsmiljölagen att man ska göra det. Flytta för fan på hyllan! utbrister han och fortsätter:
– Det handlar om det inkluderande arbetslivet. Vill vi ha ett arbetsliv där alla kan göra allt, i alla fall efter förmåga? Eller vill vi ha ett arbetsliv som stänger ut vissa grupper?
• Hur får vi ett inkluderande arbetsliv?
– Det är viktigt att vi som forskare tar reda på varför kvinnor i större utsträckning än män hamnar i yrken och arbetsuppgifter med riskfyllda belastningar, och hur mycket bättre hälsa man skulle kunna uppnå genom att ändra på denna snedfördelning. Det måste vi som forskare ta reda på. Sedan är det arbetslivet självt, det är parterna och det är regeringen som kan göra något åt detta. Det är inte jag som forskare, tyvärr, det vore naivt att tro det. På sin höjd kan jag ge svar på de frågor som finns och mina bästa tankar om vad man borde göra.