En lördag i april samlas 4 000 människor för att protestera mot nedläggningen av Findus i Bjuv. Drygt en vecka har gått sedan det blev känt, att den nye ägaren Nomad Foods avser att flytta produktionen från det lilla gruvsamhället i södra Sverige till Reken i Tyskland.

De röda plakaten och banderollerna med den gröna arga ärtan lyser lång väg. Den har blivit en symbol för den vrede många känner och har använts flitigt, framför allt av Facebookgruppen som bildats för att stoppa nedläggningen och som på kort tid fått tusentals gillande.
Det strömmar till folk till samlingsplatsen vid Varagårdsskolan. Det är både förväntan och ilska i luften. Det tillhör inte vanligheterna att så många slutit upp för att demonstrera i Bjuv.
Findus är en viktig arbetsplats, inte bara för de 450 anställda, utan även för alla de bönder som förser anläggningen med råvaror. Findus är också navet i satsningen Food Valley of Bjuv, en mötesplats för framtidens mat.
Självklart är det många anställda från Findus som finns på plats, som Eva Maxelius, Rita Engdahl och Eva Johansson, som jobbar tillsammans i färdigmaten.
De har fortfarande svårt att ta in nedläggningsbeslutet. Eva Johansson, som jobbat i 43 år, berättar att hon bara har tre år kvar tills hon går i pension. Att hennes arbetsplats skulle bli nedlagd innan, kunde hon aldrig drömma om.
– Vi visste ingenting. När vi kallades till informationsmötet trodde vi att det var för att ledningen skulle bytas ut. Beskedet att fabriken skulle läggas ner kom som en chock.
Hon får medhåll av arbetskamraten Eva Maxelius:
– Ja, det hela är svårt att fatta. Men det känns väldigt bra att göra något, att protestera på det här viset. Även om jag inte tror att de kommer att ändra sig, de har redan bestämt sig.

En bit längre bort står tre andra kvinnor och väntar på avmarsch.
Ulrika Zander, som sagt upp sig från fabriken för tre veckor sedan efter att ha pluggat i tre år, finns på plats för att visa solidaritet med sina forna arbetskamrater Christel Jansson som jobbat i 43 år på fabriken och Ann-Christin Bengtsson som jobbat i hela 46 år.
Under sina år på Findus i Bjuv har de alla varit med om förändringar. De kommer ihåg när de flyttade den sprödbakade fisken till Frankrike för tio år sedan och de minns flytten av produktionen av soppa till Italien för 3-4 år sedan. De tyckte att det var tråkigt, för det var produktion som de haft länge.
– Men detta är något helt annat. Allt försvinner och det blir det inget kvar av Bjuv, säger Ann-Christin Bengtsson.
– Vi kämpar på så gott det går, lite hopp måste man ju ha. Det är bra med demonstrationen, bra att göra något gemensamt, säger Christel Jansson.
Det tycker även Björn Carlström, fackligt aktiv på Findus:
– Vi är fortfarande i chock men kämpar på och försöker göra det bästa av det hela. Det här berör hela samhället. Jag känner också oro för livsmedelsbranschen, inte minst med tanke på vår låga självförsörjningsgrad.
Han är nöjd med att de lyckades så bra med att få till en demonstration, det var något som klubben pratat tidigt om. Han har också informationsmötet när de fick beskedet om nedläggning i färskt minne.
– Jag hade svårt att ta in vad de sa, att de skulle lägga ner allt. Det är för mig helt obegripligt med tanke på hur anläggningen har växt och de stora investeringar som gjorts. Det är viktigt att vi visar att vi inte går med på detta.

Klockan är tolv och det är dags för avmarsch. Att Findusarbetarna har starkt stöd känns verkligen. Det är betydligt fler som deltar i demonstrationståget än vad arrangörerna vågat drömma om, cirka 4 000 personer kommer polisen att uppskatta antalet till.
Här finns också flera mycket kända ansikten. Längst fram i tåget går LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S), Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt, Livs förbundsordförande Hans-Olof Nilsson och Bjuvs kommunalråd Anders Månsson (S). Alla är de talare på mötet som ska hållas efter demonstrationen.
Livs klubbordförande Kent Ahlgren, som också ska tala på mötet, har valt att inte gå längst fram utan mitt i tåget.
– Jag vill gå tillsammans med mina arbetskamrater, säger han.
Han har som alla andra haft svårt att ta till sig nedläggningsbeslutet. Det var det sista han väntat sig för det hade precis talats om det motsatta, att framtiden såg ljus ut då de fått stora order.
– När jag kommit över den värsta chocken så kände jag att vi måste göra något och jag är oerhört tacksam för den backup vi fått.
För Kent Ahlgren har det varit mycket att stå i. Livsklubben har hållit i allt praktiskt kring demonstrationen och det är folk från Findus som fungerar som värdar och demonstrationsvakter.

En av värdarna är Minna Rosander som jobbar i påspacken på Findus. Hon har nu anslutit till mötet i Folkets park.
– Det har verkligen varit en fantastisk uppslutning. Jag var först lite besviken att jag skulle vara vakt och inte få gå i tåget. Men det var helt underbart att se det komma och att det sedan aldrig verkade ta slut, säger hon och fortsätter:
– Det var verkligen häftigt, riktigt häftigt. Ju längre det visade sig vara ju gladare blev jag. Det var också många som stod utmed vägen och tittade på.
Minna Rosander tillhör de som jobbade på Findus anläggning i Helsingborg vars produktion flyttats över till Bjuv för nästan exakt ett år sedan. Från att ha haft gångavstånd fick hon skaffa bil för att ta sig till jobbet.
– Produktionen hade äntligen börjat rulla på efter flytten, då kommer detta. Det är verkligen jättekonstigt.
Hon säger att det är svårt att ha koll på de olika ägarna som kommit och gått efter att Nestlé sålde dem till EQT som kom att bli en i raden av olika riskkapitalägare.
– Med riskkapitalbolagen försvann det förebyggande underhållet. Silvertejp har varit en vanlig lösning när något behövts lagas. När Nomad Foods tog över trodde vi att det var ett matföretag, jag uppfattade inte att det också var ett riskkapitalbolag. Jag tänkte att nu lugnar det ner sig, att det var ett företag som ville producera mat och inte pengar.