Livs tillhör de förbund som nu skärper sin alkoholpolicy. Starksprit är inte längre tillåtet vid representation. Nu gäller max två glas vin eller två öl. Det senare har varit praxis, men inte funnits på pränt. I policyn har bara stått att servering av alkohol bör ske ”med återhållsamhet”.
Livs nya alkoholpolicy klubbades igenom på vårens förbundsmöte, som hölls på Runö. Det var flera av förbundsmötesledamöterna som hade velat se en ytterligare skärpning än den som förbundsstyrelsen föreslagit. Helt klart hade många tagit intryck av skriverierna kring Kommunals vidlyftiga representation.

Peter Jansson, från region Väst, var först ut med att yrka på återremiss med hänvisning till att utvecklingen går mot en mer restriktiv syn på alkohol.
– Handels hade nyligen kongress och där togs ett beslut om nolltolerans. Vision har också en hårdare policy än den som presenterats, sade han.
Samma linje var Jonathan Johansson, region Syd, inne på:
– Jag håller med. Jag tycker inte att våra pengar ska gå till alkoholhaltiga drycker.
De fick mothugg av Roland Carlsson, från region Syd:
– Förbundsstyrelsens förslag är utmärkt. Vin och öl ingår i Livsmedelsarbetareförbundet. Vin och öl är måltidsdrycker och ska givetvis inmundigas med måltiden och inte på ett hotellrum innan.
Stefan Hall, från region Mitt, sade att det värmde att denna fråga var uppe igen. Redan på 2005 års kongress hade hans avdelning, Livs avd 15 Örebro, motionerat om nolltolerans men inte fått stöd. Däremot fick man stöd för att Livs skulle ha en skriftlig policy gällande alkohol vilket inte fanns.
– Jag instämmer med de som förespråkar en betydligt striktare linje. Det handlar inte om kronor och ören, det handlar om principer vart medlemspengarna ska gå, sade Stefan Hall.
Lokalombudsman Fredrik Ståhle, från region Väst, var inne på samma linje och menade att alkohol endast skulle vara tillåten vid internationell representation.
– Att bjuda på alkohol är en fråga som väcker starka känslor bland folk och dessutom en fråga som de som vill oss illa enkelt kan använda mot oss.
Eva Guovelin, tredje ordförande, var inte alls av den uppfattningen.
– Vi är i media av helt andra skäl. Vi är i media när vi tar kampen om våra medlemmars villkor på arbetsplatsen. Vi är inte i media för att vi springer och köper dyra viner eller liknande för medlemmarnas pengar.
Hennes bild höll även Jolan Wennberg, lokalombudsman i region Öst, med om:
– De gånger vi är ute i media är det för helt andra saker, för vår kamp för kollektivavtal. Då får vi heta både det ena och andra.
Neziya Rahman, region Syd, lyfte fram en annan aspekt när hon förespråkade en mer restriktiv hållning:
– Vi ska vara en god arbetsgivare och vi ska tänka på de som har problem med alkohol. Det är därför vi måste tänka till och göra rätt.

Hans-Olof Nilsson, förbundsordförande, påpekade att förbundet har en rad policys och att skälet till det är att anställda och förtroendevalda ska veta vad som gäller. Hans bestämda uppfattning var att kostnaderna för alkohol inte var något problem och att Livs klarat av att sköta detta med förnuft.
– Vad är de stora kostnaderna för representation? Inte är det vi dricker, det är maten vi äter.
Han underströk också att det var viktigt att ha policys som går att leva efter vilket han ansåg skulle vara svårt om det var nolltolerans som gällde. Han exemplifierade detta med vad som gäller när han är ute och äter med motparten.
– Vi har en regel att vi betalar varannan gång. Då skulle jag själv få betala om Marie Söderqvist vill ha ett glas vin till maten. Eller så skulle jag få säga, inget vin, då får du stå för det själv. Jag tror inte att det är ett förhållningssätt som håller.

Det här gjorde Ulrika Karlsson, från region Väst, riktigt upprörd:
– Det är inte mycket pengar tyckte någon. Det kanske det inte är, men nu talar vi om medlemmarnas pengar och att de går till Livsmedelsföretagens representanter. Det argumentet visar snarare på behovet av ännu striktare regler.
När det blev dags för omröstning så var det först oklart om förbundsstyrelsens förslag hade förbundsmötets stöd. Votering begärdes. Det resulterade i försöksvotering med handuppräckning. Då stod det klart att mötet beslutat bifalla styrelsens förslag och inte yrkandet om återremiss.