Vad ska en fackklubb göra när det bryter ut en strejk hos en leverantör i Sydafrika och de strejkande vill ha stöd? Kan man stoppa hanteringen av varorna? Den frågan var Maria Nilsson, ordförande för Unionens fackklubb på Systembolaget tvungen att ta ställning till under hösten.

I tidigare nummer har Mål & Medel berättat om strejken vid Robertsons vineri i Sydafrika. Den globala federationen, IUL, stödde strejken genom en protestkampanj på webben och ett omfattande stödarbete organiserades av Livsmedelsarbetare för Solidaritet, som är en del av fackklubben på Orkla i Örebro.
Strejken blev en framgång för lantarbetarfacket CSAAWU, även om man inte nådde ända fram till målet som är en lön som går att leva på för arbetarna på Robertsons vineri och de vingårdar i Västra Kapprovinsen som levererar druvor.
På ett välbesökt lunchmöte i december, ”Besk eftersmak – om arbetsvillkoren i Sydafrika och Systembolagets ansvar”, ordnat av biståndsorganisationen Union to Union, diskuterades det svenska fackets roll under den sydafrikanska strejken.

Maria Nilsson, ordförande i Unionens fackklubb på Systembolaget berättade om den första förvirringen:
– Det ringde folk till mig. Vet du att de strejkar i Sydafrika? Ja, det kanske de gjorde, men det hade inte vi koll på. Ska ni bojkotta deras vin? Nja, det vet jag inte. Det kändes som om vi hade suttit i baksätet i Systembolagets lilla bil och tyckt att det var ganska bekvämt.
– Så vad skulle vi göra? Efter att ha diskuterat med klubben bestämde vi oss för att hoppa fram i framsätet, men det är ju faktiskt inte vi som ska köra bilen, utan det är Systembolaget. Det vi kan göra är att sätta oss bredvid med en karta och försöka påverka.
Så gick diskussionen i fackklubben. Maria Nilsson berättade vidare:
– Är det en bojkott som är det bästa? Och vad innebär det? Vi är ett monopol i ett EU-land och måste vara märkesneutrala. Vad händer med våra medlemmar om vi uppmanar dem att bojkotta? Kan de bli av med sina jobb?
Slutsatsen för fackklubbens del blev att man inte kunde uppmana till bojkott eller förklara hanteringen av Robertsons viner i blockad under konflikten, men man kunde påverka på andra sätt.
– Vi använde oss av de kontakter vi har inom facket, Unionens internationella avdelning. Vi skrev också ett brev tillsammans med Unionen för att tala om vad vi tyckte till bolagsstyrelsen, sade Maria Nilsson.
Genom Unionens internationella avdelning fick klubben kontakt med den globala federationen IUL. Den kontakten var värdefull och den ska man använda sig av i framtiden.
Maria Nilsson betonade att hon som klubbordförande är vald av medlemmarna och att hon ska jobba med de frågor som medlemmarna anser är viktigast.
– De flesta av dem tycker att deras egna löner och arbetstider är viktigast. Detta får därför bli ”grädde på moset”, så att säga. Jag tycker att det är viktigt, men vi får inte glömma att det är företaget som tar in dessa viner.
Det är Systembolaget som väljer leverantörer och det är Systembolaget som kontrollerar att dessa lever upp till certifieringskrav och respekterar fackliga rättigheter.
– Vi ska vara samvetet. Vår uppgift är att hjälpa företaget att göra rätt. Det hoppas jag att våra medlemmar står bakom, sade Maria Nilsson.

Kristina Henschen, moderator och chef för Union to Union, undrade hur personalen på Systembolaget reagerade på bojkottskrav som kom från kunder.
– Vi är ju vana att ta kunder, både de som är påverkade och de som inte är det. Våra medlemmar har själva ett etiskt tänkande om företaget. Det tror jag var mer betydelsefullt än krav från kunderna, sade Maria Nilsson.
Som en följd av strejken i Sydafrika började fackklubben fundera på vilka kanaler den har in i Systembolaget. Den har representanter i bolagsstyrelsen. Det finns ett större MBL-avtal, som kallas samverkansavtalet, och som går att använda för att påverka.
En överenskommelse har gjorts med Systembolagets vd Magdalena Gerger om att minst en gång per år ha ett strategiskt möte för att tillsammans bestämma hur man ska jobba med frågor om fackliga rättigheter hos leverantörer. Det är inte bara i Sydafrika som problem finns, utan i många länder. Det ska bli 2–4 uppföljningsmöten.
– Vi har som fackförening otroligt mycket kontakter ute i världen och jag tror att vi måste bli bättre på att använda oss av dem, sade Maria Nilsson.
Hur tänker ni från personalsidan om det här med att vinerna är så billiga? frågade Kristina Henschen.
– Jag började 1988. Då drack gemene man 59-kronorsvin och så tänker jag på min löneutveckling sedan dess. Då är det förvånande att vi fortfarande har viner för 59 kronor och att de säljer så mycket som de gör. Man måste börja fundera över varför saker och ting är så billiga. Jag tror att det finns en del att göra där, sade Maria Nilsson.

Elisabet Lim, ansvarig för märkning av vin på Fairtrade Sverige, var också med i panelen och hon förklarade att Systembolaget har de billiga vinerna för att man är rädd för parallellimport.
– Det är en svår avvägning. Folk ska helst handla på Systembolaget, men jag vet inte hur stor risken är om man skulle höja alla priser med tio kronor. Det är ju så mycket lättare att gå in på Systembolaget.
Elisabet Lim sa också att hon trodde att det etiska sortimentet på Systembolaget skulle öka tack vare uppmärksamheten på arbetsvillkoren, men så har det inte blivit.
En anledning till det kan vara att det etiska sortimentet inte är tydligt framlyft i butikerna.
– Försäljningen av de sydafrikanska vinerna gick ner 2-3 procent, sade hon.