För att ett arbetsmiljöavtal ska göra en skillnad måste det laddas med konkret innehåll och en massa vilja. Det är fackförbundet Pappers erfarenhet.

[Ur nummer: 02/2004] Inom pappersindustrin har det funnits arbetsmiljöavtal sedan 1995. Det ingår i ett mer omfattande samverkansavtal mellan fackförbundet och arbetsgivarna.
Avtalet är en påbyggnad av arbetsmiljölagen och medbestämmandelagen och reglerar formen för samarbetet.
Det ger riktlinjer för hur lokala avtal ska träffas.
Det finns en förhandlingsordning som säger att efter lokal förhandling kan tvister lyftas till central och vidare till en skiljenämnd.
   Det är meningen att avtalet ska bli ett instrument för det lokala facket att driva arbetsmiljöarbetet. Men avtalet har inte fallit ut så bra som förbundet hoppats.
  Mikael Jansson, arbets-miljöombudsman på Pappers, är lite besviken. En utvärdering visar att det finns för få lokala avtal. 
Bara på hälften av arbetsplatserna har man träffat lokala överenskommelser.
Många lokala fackliga företrädare har inte tyckt att de haft behov av lokala avtal. De klarar sig ändå, de har heller inte haft tid för att ägna sig åt det på grund av alla neddragningar och rationaliseringar.
Han säger att det lokala facket ännu inte insett avtalets fulla värde, dess fulla styrka.
– Möjligheten att kalla på en arbetsmiljöinspektör finns kvar, men innan dess ska man förhandla. Träffar man en lokal överenskommelse om arbetsmiljön ska arbetsgivaren uppfylla sin del och gör han inte det kan det tillslut bli frågan om skadestånd.
Men så mycket energi har inte laddats ner i detta avtal. Trots att det snart funnits i tio år har ännu inte någon tvist gått till skiljenämnd.  n