– Man kan säga att det är öppet mål för Livs förtroendevalda. Det är bara att sätta igång att söka upp medlemmar och samtala med dem, det finns inget att vara rädd för. Medlemmarna upplever det som positivt.

Det säger Anders Hernborg, Livs förbundsombudsman med ansvar för demokratiutvecklingen.
Under våren har Livs ihop med Novus gjort en undersökning av hur den fackliga demokratin upplevs. Panelen består av drygt 2000 medlemmar som accepterar att vara med via sina e-postadresser.
Vid denna undersökning har 1362 svarat på arbetsplatser med och utan klubb. Panelen svarar via en webbenkät som skickas ut av Novus och en viktning av svaren sker enligt statistiskt säkerställda metoder. Exempelvis är inte förtroendevaldas svar lika mycket värda när det gäller frågor om demokrati och inflytande på arbetsplatsen.

Undersökningen visar att medlemmar på arbetsplatser med klubb har god kännedom om vilka som är fackliga företrädare. Kontakten med dem upplevs som positiv.
Men fortfarande uppger 42 procent att de inte blivit uppsökta för ett samtal under det senaste halvåret.
De som jobbar deltid eller är visstidsanställda är inte lika nöjda med kontakten med facket och möjligheterna att påverka.
Undersökningen visar att det finns ett problem med att en betydande andel av de förtroendevalda på klubbarna, 21 procent, säger att de inte är särskilt intresserade av sina fackliga uppdrag. I praktiken är de bara namn på pappret. 2 procent uppger att de inte alls är intresserade.
– Här finns det något att jobba med för valberedningen på klubbarna. Byt ut de förtroendevalda. Undersökningen visar nämligen också att 26 procent kan tänka sig att ta ett fackligt uppdrag. Då finns det förutsättningar att förnya. Det visar sig också att de yngre är positivare än de äldre att ta på sig uppdrag, säger Anders Hernborg.
Sammanfattningsvis säger han att klubbens företrädare är väl kända och att det uppfattas av medlemmarna som att de gör ett bra jobb och att det finns möjlighet att påverka besluten. Situationen för medlemmar på arbetsplatser utan klubb är inte lika ljus. Där är det färre som uppger att de själva tagit kontakt med facket och varit nöjda med det som gjorts.

12 procent av medlemmarna på arbetsplatser utan klubb vet inte hur de ska bära sig åt för att komma i kontakt med facket och bara 25 procent har blivit uppsökta av en förtroendevald för ett samtal.
– Det betyder att regionerna måste ta sig en funderare över hur de arbetar idag. Men framförallt med hur de ska jobba framöver  med sina regionalt förtroendevalda för att öka aktivitet och delaktighet.
Men siffrorna i undersökningen är ändå tydliga. 72 procent anser att det är positivt att bli uppsökt och ha ett samtal.
– Det visar att kongressen 2013 tänkte rätt som satte upp målen om samtal. Det uppskattas av medlemmarna.
Nästa steg i projektet blir att välja ut ett antal arbetsplatser och intervjua medlemmar och klubbstyrelsen.
– Då går vi djupare, säger Anders Hernborg. Vi vill veta hur olika fackliga arbetssätt upplevs av medlemmarna.

Så hur går det med det andra stora målet i Plan 2017? Att öka organisationsgraden med 10 procentenheter, från 70 procent till 80 procent år 2017?
Bengt-Göran Koffed, ansvarig förbundsombudsman, är inte nöjd med utvecklingen. Han får inte in de relevanta uppgifterna från klubbarna.

• Är det komplicerat?
– Nej, klubben ska uppge antalet anställda på arbetsplatsen, hur många som är tillsvidare och hur många som är visstid samt hur många som är medlemmar i Livs.
Han kan inte med säkerhet hävda, men hans känsla är, att organisationsgraden är tämligen oförändrad.
– I absoluta tal tappar vi på grund av att flera stora arbetsplatser lagts ner och de förlorade jobben ersätts inte av nya.
• Finns hoppet kvar att nå 80 procent till 2017?
– Ja, absolut. Det ändrar vi inte på.