Få driver konsumentfrågor så passionerat som Louise Ungerth. Hon är chef på Konsumentföreningen Stockholm och drar sig inte för att tjata och tjata. För sitt engagemang har hon vunnit respekt och också prisats.

Louise Ungerth har drivit miljö- och konsumentfrågor i snart 20 år och har nu bara två år kvar till pension.
Det har jag svårt att tro när vi träffas i början av juni i Konsumentföreningens lokaler i centrala Stockholm. Louise Ungerth är allt annat än pensionsfärdig. Hon är en mycket energisk person med fokus på att flytta berg om så behövs.
Alldeles innan vi ses har hon lämnat i väg korrekturet på en rapport om matsvinn. Denna gång med fokus på fula frukter och grönsaker, de som ratas av konsumenter och butiker för att de inte har rätt storlek, rätt färg eller rätt form. Denna rapport ska släppas på ett seminarium under Almedalsveckan.
– Jag har hållit på i evigheter med mat-svinn känns det som, det vill säga att vi inte ska slänga mat. Den frågan fanns knappt när vi började. Det handlar om både hushållsekonomi och företagsekonomi. Det är den viktigaste miljöfrågan när det gäller mat. Om vi slänger livsmedel så har all miljöpåverkan varit helt onödig.

Under många år har konsumentföreningen släppt rapporter på sommaren som fått stort genomslag tack vare nyhetstorkan som råder denna tid på året.
– Sedan några år tillbaka släpper vi rapporter i Almedalen. Genomslaget för våra frågor blir inte lika stort som tidigare somrar men vi har ändå lyckats få uppmärksamhet i media, kanske mer tur än skicklighet, säger hon.
Det är inte sant. Det som Louise Ungerth tar upp brukar bli omskrivet. Utan tvekan kan man säga att hon har en fingertoppskänsla för vad som ligger i tiden. Det är inte medlemmarna i konsumentföreningen som hör av sig med tips vilket man kanske skulle kunna tro.
– Jag kan inte påstå att jag har medlemmarna i luren. Det fungerar inte så. Det är en komplicerad organisation. Vi har 750 000 medlemmar, alla de som har medmerakort.
Istället sätter hon frågor på agendan genom att spana och på så sätt fånga upp sådant som påverkar medlemmarna. Med hjälp av internet och sociala medier har det med tiden blivit allt lättare för henne att hålla koll på vad som händer både innanför och utanför landets gränser.
– Jag brukar spana sommartid. Jag jobbar då och tar i stället semester vintertid.
Matsvinnet är hennes hjärtefråga men även de stora mängderna salt och socker i maten. Andra exempel på frågor som hon lyft är problem med buteljerat vatten, energidrycker och kosttillskott. Flera gånger har konsumentföreningen anmält marknadsföringen av livsmedel till Konsumentombudsmannen.
Livsmedelsindustrin verkar också vara påfallande känslig för den kritik som Louise Ungerth och Konsumentföreningen Stockholm riktat mot industrin vad gäller innehållet i maten och vilseledande förpackningar. Hon reagerar när jag säger att hon kritiserat livsmedelsindustrin. Det håller hon inte alls med om.
– Jag tycker inte vi kritiserar. Jag tycker faktiskt att vi till skillnad från många andra lyfter fram det som är bra som sker inom industrin. Tyvärr är det något som inte får så mycket uppmärksamhet.
Hon tycker att en bättre beskrivning är att hon fungerar som blåslampa. Och förra året fick hon just konsumentpriset Blåslampan.
– Det är ett pris jag är väldigt stolt över.

Det visar sig att hon har relativt täta kontakter med företrädare för livsmedelsindustrin. Hon ligger på och kräver svar på frågor som dyker upp. Industrins företrädare hör också av sig till henne.

• Har du haft någon kontakt med livsmedelsarbetarna och deras fackliga organisation?
– Nej, det kan jag inte påstå att jag haft men det borde jag kanske. Jag vet att när företagen forskar i hur de ska minska mat-svinn är det i allra högsta grad arbetarna som vet hur man ska göra. Det är en bra fråga som jag ska tänka mer på.
Hon är född och uppvuxen i Göteborg, vilket hörs. Livsmedel var hon tidigt intresserad av, ville redan som liten  bli lantbrukare. Hon kom också att läsa till lantmästare och gick ett antal lantbruksskolor. Helt hundra var hon inte och testade ett tag att jobba i bokhandel innan hon återvände och tog sin examen. Hon berättar att hon skrev sitt examensarbete om livsmedelssubventioner.
Engagemanget i livsmedelspolitik ledde till att hon sökte sig till LRF.
Hon jobbade där i 15 år, de sista åren som chef för LRF:s länsförbund i Uppsala.
– Det var lärorika år. Det var en bra skola att jobba inom LRF. Jag lärde mig mycket, framför allt hur man påverkar och hur man spanar på vad som händer i omvärlden.
Att hon hamnade där hon är idag var tack vare att hon såg platsannonsen.
– Jag såg den i ett läge då jag kände mig redo att gå vidare. Det har jag aldrig ångrat. Jag har ett väldigt roligt jobb. Jag tröttnar aldrig på det jag gör. Det är hela tiden nya frågor att ta tag i.

Hon konstaterar att matfrågan blivit allt mer aktuell.
– Folk har blivit väldigt upptagna av vad de äter. Det är många barnfamiljer som binder ris till egen rygg och prompt ska laga mat från grunden varje dag. Det blir nästan för mycket. De gör det för att de är oroliga. Istället kan man väl då och då unna sig genvägar, som bra halv- och helfabrikat och ägna tiden åt annat än matlagning, kanske stressa ner, prata och spela spel med sina barn, säger hon och fortsätter:
– Mycket handlar om kunskap. Jag tycker inte man behöver skämmas för att man äter hel- och halvfabrikat då och då. Följer man de nya rekommendationerna och äter mindre kött, salt och socker, och mer vegetabilier så lever man bra. Det är inte krångligare än så. Vi har fantastisk mat.

• Hur ser du på ekologiska livsmedel?
– Det är ett mycket sympatiskt sätt att producera livsmedel på men jag tror inte att det är ett recept för hela världens jordbruk. Det gäller att bruka jorden klokt och inte vara fundamentalistisk och säga att det bara finns ett system, som det ekologiska regelverket.
Som expert på konsumentfrågor sitter hon med i en rad organ, bland annat i den dialoggrupp som regeringen utsett i arbetet med att ta fram en ny livsmedelsstrategi för Sverige (se sidan 10).

• Vad vill du bidra med?
– Jag vill få med folkhälsofrågorna. Så många sjukdomar är förknippade med vad vi äter. Det viktiga är att vi får i oss bra näring och bra mat kan också ge exportframgångar.