En låda facklig historia har hittat hem

Nr 7-8/2011

…barnbarnet till den stridbare bagaren som var med om att grunda Livs skänker unika handlingar till förbundet

Ibland kan man bokstavligen känna historiens vingslag. Som när ett barnbarn till den legen­dariske facklige ledaren, Anders Sjöstedt, ringer och undrar om det skulle finnas intresse för hans morfars kvarlåtenskaper i form av historiska dokument och fotografier.
Vi håller precis på att skicka de sista tidningssidorna till tryckeriet när mobilen ringer och jag får denna fråga:
– Hej! Jag heter Christer Brunkell och är barnbarn till Anders Sjöstedt. Jag undrar om det skulle finnas intresse för handlingar och fotografier från min morfars tid?
Jag svarar att det självklart finns intresse, samtidigt känns det lite kusligt att Anders Sjöstedt ger sig till känna på detta vis. Under mina år på Mål & Medel har jag stött på hans namn lite då och då. Inte så konstigt, han intar en särplats i Livsmedelsarbetareförbundets historia.
Det är nog inte så många som vet det, men vi har mycket att tacka honom för denne bagare och göteborgske skåning, född 1866. Det var Anders Sjöstedt som var drivkraften bakom att Svenska Bageriarbetareförbundet bildades 1896 och att Svenska Livsmedelsarbetareförbundet bildades 1922.

Startade Mål & Medel
Han var en stridbar facklig ledare som kämpade för att organisera bageriarbetarna och förbättra deras arbetsvillkor. Han gjorde sig också känd som redaktör för Bageri-Arbetaren och var även en kort tid redaktör för Mål & Medel som han både var med om att starta och namnge. Av det som skrivits om honom framgår att Anders Sjöstedt var en personlighet och en agitator av stora mått.
Han var också involverad i bildandet av LO. Bageriarbetareförbundet hann till och med bli medlem innan LO startade sin verksamhet den 1 april 1899. Anders Sjöstedt var från starten fram till sin död 1922 ledamot av Landssekretariatet, ett rekord som är svårt att slå.
Han var även inblandad i bildandet av konsumentkooperationen. Några år efter att Kooperativa charkuterifabriken Fram bildats så är Anders Sjöstedt med om att samla in pengar till starten av ett kooperativt bageri som lär ha utgjort grunden till San Remo-bageriet i Stockholm.
Christer Brunkell, som är Anders Sjö­stedts enda barnbarn, är 67 år. Han berättar nu i mobilen om flyttlådan med historiska dokument och fotografier som gått i arv och stått på hans vind sedan 1987. Nu ska det bli hiss i huset där han bor och vindskontoren måste tömmas. Det var då han för första gången på allvar gick igenom innehållet i flyttlådan. Det fick honom att börja fundera över vad han skulle göra med detta historiska arv. Han bestämde sig för att ringa till förbundet, till tidningen som hans morfar en gång i tiden var med om att starta.
Tänk att få kontakt med förbundets grundare på detta sätt. Det sägs att han alltid var elegant klädd och att han dagligen lät tvinna och vaxa sin mustasch. Ett sätt att vinna respekt hos arbetsgivarna.
Anders Sjöstedt skulle säkert ha gillat tanken på att få hälsa på och se vad som blivit av förbundet och tidningen som han varit med om att grunda för nästan exakt 90 år sedan.
– Det glädjer mig att det finns ett intresse. Då ska jag se till att buda över lådan till er, säger Christer Brunkell.

Lådan anländer
Flyttlådan anländer med bud en eftermiddag några dagar senare. Innehållet får mig att nästan rysa. Det är ett fantastiskt historiskt material. Fotografier, brev, tidningsklipp, avgångsbetyg från folkskolan, gesällbrev från 1886, medlemsbok i bageri- och konditoriarbetareförbundet från 1896, utgivningsbevis, samtliga inbundna årgångar av Bageri-Arbetaren och den första årgången av Mål & Medel från 1922, medlemsbok i Konsumtionsföreningen Stockholm från 1914, pass från 1918, telegram från när han fyllde 50 år och kondoleanser som sänts till familjen 1922 då han avled strax innan Livsmedelsarbetareförbundet höll sin första kongress.
För att hedra Anders Sjöstedts återkomst beslutar förbundsledningen att materialet ska ställas ut på förbundskontoret. Margareta Ståhl, pensionerad arkivarie, från Arbetarrörelsens arkiv, engageras i arbetet att ta fram en permanent utställning.
Jag ringer Christer Brunkell och berättar om hur entusiastiska alla är över arvet som han så generöst överlåtit till förbundet att vårda. Jag bestämmer samtidigt med honom att besöka hans morfars grav på Norra Kyrkogården.

Åtskilliga historier
Så i början av juni hämtar Christer Brunkell upp mig för att besöka graven. Med under besöket är Margareta Ståhl och Kjersti Bosdotter, ordförande för Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap (AKS) och tidigare ombudsman på IF Metall, som håller i ABFs vandringar i arbetarrörelsens spår på Norra Begravningsplatsen. Anders Sjöstedts grav har inte besökts men nu ska det bli ändring på det. Han är ju en av arbetarrörelsens förgrundsgestalter.
– Det sägs att när morfar begravdes så följde 4000 personer honom till hans sista vila, berättar Christer Brunkell.
Han har fått höra åtskilliga historier om sin kända morfar och som han nu delger oss.
– Det sägs att han blev tillfrågad om han ville bli riksdagsman, men avböjde då han ansåg att det fackliga arbetet var viktigare.
Christer Brunkell berättar också att hans morfar var nykterist och att han aldrig rörde alkohol.
– Vad jag har förstått så var superiet utbrett bland bageriarbetarna under den här tiden och att han därför beslutat att inte dricka något alls.
Vi kommer fram till Norra Begravnings­platsen som är en mycket stor kyrkogård. Det regnar som sig bör. Christer Brunkell kör in genom grindarna samtidigt som han konstaterar att det är en så pass stor kyrkogård att man kan köra omkring där i bil, vilket inte är helt fel när regnet öser ner. Han berättar att det är familjen som är gravrätts­innehavare och sköter om graven sedan 20 år tillbaka. Han brukar själv besöka graven ett par gånger om året.
– Vi har som tradition att åka hit varje jul­afton, tänder en cigarr och dricker pyttelite whisky.
Men du berättade att Anders Sjöstedt var nykterist, invänder jag.
– Det stämmer men det har inte gått i arv.

Pampig sten från Livs
Det är en pampig gravsten som Livs­medels­arbetareförbundet rest till minne av Anders Sjöstedt. Här vilar numera inte bara han. Även Christer Brunkells mormor, mamma, pappa och moster vilar här och deras namn står också skrivna i guld på gravstenen.
Christer Brunkell berättar om hur fackföreningsrörelsen varit central under hans uppväxt, att han gått i åtskilliga första majtåg men han förstod inte riktigt vidden av morfaderns insatser förrän han själv blev vuxen. Han har inte gått i sin morfaders fotspår politiskt men respekterar hans värderingar. Han betonar att han har sin morfar att tacka för sitt självförtroende och sitt yrkesval.
– Jag fick alltid höra att morfar var en hejare på att skriva. Jag blev också uppmuntrad i skolan att skriva. Jag minns vid ett tillfälle hur läraren läste upp min uppsats och konstaterade att jag hade en fantastisk förmåga att berätta.
Det ledde till att han blev copywriter och talskrivare och har ägnat sitt yrkesliv åt reklambranschen.
– Det är en betydligt mer etisk bransch än vad folk tror. Jag har också haft tur. Jag har haft förmånen att jobba med mycket bra människor.
Han fortsätter att berätta om sin morfar och om tiden efter hans död, att det inte var lätt för mormodern som blev ensam med två små döttrar. Förutom att de fick hjälp från förbundet fick de också hjälp i många år av bageriägaren Borg. Christer Brunkell berättar att denne arbetsgivare var radikal, hade varit fackligt aktiv. Det visar sig också att vägar kan korsas på många olika sätt.
– Sonsonen till Borg spelar jag tennis med under sommaren. Av en händelse har vi sommarhus i närheten av varandra.