Genom att hålla ihop och inte låta sig splittras i olika yrkesgrupper, åldersgrupper, kön och etniska tillhörigheter kan fackföreningsrörelsen bli stark. Vilka möjligheter och svårigheter man mött i det arbetet är frågor som forskaren Lars Olsson ägnat ett yrkesliv åt.
– Jag har undersökt både exempel där man varit framgångsrik och exempel där man misslyckats med att upprätthålla solidaritetstänkandet i den fackliga verksamheten, säger Lars Olsson, där vi sitter på Coops lunchrestaurang i köpcentrat Giraffen i Kalmar.
Lars Olsson är på väg till forskarcirkeln på KLS Ugglarps slakteri på Södra vägen. Det är onsdagen den 21 oktober och nyheten från LO:s representantskap har precis släppts. I avtalsrörelsen 2016 har LO:s samordning spruckit och plötsligt blir hans fråga oerhört aktuell.
Han växte upp på Öland. Morföräldrarna var bönder i Mörbylånga, och pappan var småbrukarson från Blekinge och arbetade som dräng hos flera bönder i Mörbylånga. Mamman var utbildad hemsömmerska. Han själv arbetade på sina morbröders gård under skolloven och efter skoldagens slut med att hacka sockerbetor och grönsaker, köra in hö, ta upp och blasta sockerbetor.
– Jag minns fortfarande den söta lukten från sockerbruket i Mörbylånga om höstarna, säger han lite nostalgiskt.

När han gick i högstadiet blev han intresserad av historia, tog studentexamen i Kalmar som den förste i sin släkt och började studera historia och samhällsvetenskap i Lund 1966. Han utbildade sig till gymnasielärare, men valde att satsa på den högre utbildningen, att bli forskare.
– Jag var aldrig med i någon extrem vänstergrupp, vilka jag inte förstod mig på, men jag blev politiskt engagerad inom socialdemokratin. Mina egna studier möjliggjordes ju genom den socialdemokratiska utbildningspolitiken efter kriget.
Ämnesvalet för forskningen hade och har med hans politiska engagemang att göra. Han började forska om barnarbetet i den svenska industrin och skrev sin doktorsavhandling om det.
Mycket av arbetet i den tidiga industrin utfördes av barn. 40 procent av arbetarna inom tobaksindustrin var barn under 15 år. Det var till exempel genom de stora vinsterna på barns billiga arbetskraft i Kockums tobaksfabrik som hela Kockumskoncernen kunde byggas upp i Malmö. Detsamma skedde inom tändsticksindustrin, där ju Krügerkoncernen länge var den svenska industrins flaggskepp.
De arbetsuppgifter som barn utförde var enkla, vilket också innebar att de var lättast att mekanisera. När företagsledare började mekanisera industriarbetet minskade efterfrågan på barn i produktionen. Det uppstod istället barnarbetslöshet, som under 1900-talet steg uppåt i åldrarna.
– I vår tid är ju åldersgränsen för ungdomsarbetslöshet 24 år, något som var helt främmande för hundra år sedan! Barnarbetslösheten är ursprunget till den omfattande ungdomsarbetslösheten idag, förklarar han.

Han har också studerat åldrandet i arbetslivet. Typograferna motsatte sig länge ackord eftersom det skulle öka stressen i arbetet och leda till utslitning och utslagning av äldre kamrater. På 1950-talet gick dock den nya, yngre generationen med på ackordsarbete, men Typografförbundet fick samtidigt motparten att gå med på ett gynnsamt pensionsavtal, som var föregångare till ATP.
Men redan tidigare gick typograferna, som arbetade med bly, en tidig död till mötes och dog i genomsnitt vid 38 års ålder. Deras fackliga kamp för en bättre arbetsmiljö var dock mycket framgångsrik och de levde lika länge som andra arbetare i mitten av 1950-talet.
Intresset för historia håller han vid liv också som nybliven pensionär. Nu forskar han om arbetsförhållandena och det fackliga arbetet vid KLS Ugglarp i Kalmar, som har sitt ursprung som andelsslakteri 1908 och numera ingår i Danish Crown-koncernen.

Forskningen sker i samarbete med en grupp nuvarande och pensionerade arbetare vid företaget. Som källmaterial har de fackliga protokoll i Folkrörelsearkivet, Mål & Medel som grundades 1922, och de erfarenheter som deltagarna i forskarcirkeln bidrar med.
– De äldre fackföreningsprotokollen är mycket mer intressanta än nyare. Det var ofta utförliga diskussionsprotokoll, så vi kan se hur olika uppfattningar bröts mot varandra i olika frågor.
Det fackliga arbetet har inte varit någon enkelspårig väg. Det går därför inte att läsa historien med nutiden som utgångspunkt utan vi måste försöka förstå den gångna tiden utifrån dess egna förutsättningar, understryker han. Det går till exempel inte att förstå den tidens solidaritetsarbete i form av insamlingar till förmån för medlemmar som är sjuka och andra bidragslistor, om man, som många unga gör idag, tror att a-kassa, sjukkassa, pension alltid funnits. De är resultat av fackligt och politiskt arbete och de måste försvaras av varje generation.
– Jag skriver ner våra iakttagelser, skickar underlaget till deltagarna, och så diskuterar vi dem i forskarcirkeln. Det blir alltid livfulla diskussioner.

Just nu diskuterar de den stora konflikten 1953 och arbetarnas krav på att få ackordslön istället för tidlön. För honom som forskare är det intressant att så många yrkesgrupper då ville ha ackordslön, och det av samma skäl, nämligen att de skulle få en bättre löneutveckling än alla andra.
Alla sade sig ha tappat i förhållande till andra och det skulle de ta igen genom att arbeta fortare i ekorrhjulet. Femton år senare förändrades den synen. Hetsen och utslagningen i arbetslivet på grund av ökad stress blev påtaglig. Den stora frågan på 1970-talet blev hur demokratin skulle kunna få fäste på arbetsplatserna.
Utifrån slakteriets personaluppgifter från 1956 – de äldsta de hittat i arkivet – har han börjat göra en databas. Här finns uppgift om namn, födelsedatum, bostadsadress, anställningstidpunkt, yrkestitel och lön. Sen ska de jämföra med en senare tidpunkt för att se förändringar.
– Jag kan redan nu säga att omsättningen på arbetskraft var stor, och man kan ju fundera över vad det berodde på. Det slår mig att det fanns så många kvinnor då, inte bara vid konserveringen, och att det då fanns så få invandrare. I dag är en stor del av arbetarna invandrade män och kvinnor, och hur det kom sig att det blev så ska vi givetvis undersöka också.
Målsättningen med forskningscirkeln är att göra en bok och en utställning om arbetsförhållandena och det fackliga arbetet vid KLS.

– Vi hoppas bli klara till 2018, då det är 75 år sedan sektion 1 av Avdelning 45 av Svenska Livsmedelsarbetareförbundet bildades av och för arbetarna vid KLS.
– Helst skulle vi vilja presentera det färdiga arbetet i Folkets Park i Kalmar, som ligger mittemot slakteriet och är en betydelsefull plats för arbetarrörelsen. Där skulle arbetarnas kulturarv kunna leva vidare. Det skulle kunna bli ett kulturhus med musik, studier och utställningar.