Under 1336 dagar kämpade de för att stoppa nedläggningen av Unilevers tefabrik i södra Frankrike. Till slut lyckades 
de få ner jätten på knä. Nu har arbetarna tagit över produktionen, och tillverkar ett eget nytt märke: 1336. 

– Unilever är en mäktig motståndare. Men vi är ett exempel på att det går att stå emot, säger Joël Paumier.

När vi talas vid är det bara några dagar tills produktionen drar igång. Stämningen är febril och förväntansfull. Dagligdags hålls stormöten för olika beslut som ska tas så här i sista minuten.

Joël Paumier försöker få ordning på telefonväxeln.

– Vi hoppas förstås att vi kommer att lyckas. Men oavsett hur det går är vi stolta över att vi har fått Unilever att ge vika.

Tefabriken ligger i ett industriområde i Gémenos i närheten av Marseille i södra Frankrike. Joël Paumier är en av 58 delägare i löntagarkooperativet Scop-Ti.

I september börjar de leverera te till den franska livsmedelshandeln. Men vägen hit har varit lång. Och tuff. För fem år sedan hette fabriken Fralib och i lokalerna producerades det gamla franska temärket L’Eléphant.

Lagom till höstterminsstarten 2010 meddelade ägaren Unilever att fabrikationen skulle utlokaliseras. 182 anställda fick välja: avgångsvederlag eller att flytta till Polen.

– Ja, vi blev erbjudna pengar. Men många av oss ville hellre behålla jobben.

Joël Paumier kom hit från Normandie i slutet av 1980-talet tillsammans med många andra familjer. Det var efter att Unilever hade lagt ner sin teproduktion där.

Det handlade om en 100 mil lång flytt.

– Att flera av oss redan hade rivit upp hela tillvaron en gång för att inte bli arbetslösa, gjorde att vi nu var beredda att kämpa hårt för jobben.

Men att ta upp kampen mot det multinationella företaget var inte ett självklart beslut. Utgången var minst sagt osäker, och en del valde pengarna.

De som blev kvar gjorde desto mer väsen.

Fralib-anställda reste land och rike runt för att tala för sin sak. Idén om att bilda ett löntagarkooperativ tog fart.

Facken engagerade experter som kunde bevisa att fabriken i Gémenos var lönsam.  Arbetarna överklagade arbetsgivarens uppsägningsplan.

De fick rätt i domstol. Arbetsgivaren presenterade en ny plan. Arbetarna överklagade. Och fick rätt igen…Och igen.

De uppmanade också till bojkott av Unilevers andra produkter. De demonstrerade.

Och ockuperade fabriken.

För drygt ett år sedan, efter 1336 dagars kämpande, stod det klart att de hade vunnit. De kunde ta över fabriken. Och Unilever skulle bidra med 27 miljoner kronor till det nybildade kooperativet.

Hidri Rim, som är en av de få kvinnorna i gänget, säger att det utomstående stödet har varit avgörande.

– Andra har trott på vårt projekt. Vi har haft ett starkt sympatikapital över hela Frankrike.

Hon säger att hon förstår att alla inte har orkat bråka i nästan fyra års tid. Men för egen del har det absolut varit värt mödan. Innan var hon maskinförare och te-smakare. Nu har hon omskolats till att bli revisorsassistent. Det är också en utmaning.

– Såklart att det är lite oroligt inför starten. Det är det väl alltid när man drar igång en sådan här verksamhet. Men jag är framförallt otålig.

Hon funderar en stund innan hon svarar på frågan om varför just de Fralib-anställda har lyckats.  Andra fabriksarbetare på andra håll i Frankrike har ju också bråkat mycket för att få behålla sina jobb. Men har till slut tvingats ge upp.

– Vi har varit ett sammansvetsat kollektiv. Och vi har fått mycket stöd av facket, säger hon.

Hennes kollega Gérard Cazorla, som var fackombud hos Fralib, berättar att ovanligt många anställda var anslutna redan under Unilevers tid.

I Frankrike är bara 8-9 procent av löntagarna med i ett fack.

– Men här var vi över 50 procent.

Nu är han ordförande i kooperativet, och berättar att det är många svåra beslut som har tagits under det gångna året. Tearbetarna har bestämt att deras nya teer ska vara ekologiska.

De vill också satsa på en ökad produktion av inhemskt odlade örtteer.

– De stora livsmedelskedjorna är intresserade. Att sälja franska produkter ligger ju i tiden.

Gérard Cazorla förklarar att Scop-Ti inte ska drivas som andra företag.

Löneskillnaderna är till exempel små, och alla ska få vara med om att bestämma, även om de dagliga besluten i framtiden framförallt kommer att tas av en mindre styrelse.

– Allas röster är lika viktiga, och alla bär ett ansvar. Men såklart att vi måste anpassa oss till den kapitalistiska omgivningen. Vi har ju inte gjort revolution i hela Frankrike, säger han.

Hans kollega Olivier Leberquier, som också sitter i den nya styrelsen, säger att facket får en annan roll i ett löntagarägt företag. Alla som jobbar här är ju delägare.

– Framförallt kommer det att fungera som ett språkrör mellan olika grupper, säger han.

En ovanlig sits för de före detta Fralib-arbetarna är att de måste ägna sig åt marknadsföring. De har anlitat utomstående för designen av de nya teförpackningarna. Men på baksidan kan konsumenterna läsa om arbetarnas kamp för att behålla jobben, och de nya märkena heter Scop-Ti och 1336.

Tanken är att ingen ska glömma vad det hela handlar om.

Text: Anna Trenning-Himmelsbach