Slakteriföretag dömdes till 100000 i företagsbot

Vad ska det kosta att utan tillstånd och kontroll slak­ta hästar, och sedan stycka, falskmärka och säl­ja köttet? Vad är en läm­plig företagsbot?
I hovrätten dömdes en slakteriföretagare att betala 100000 kronor i företagsbot. Nu har Högsta domstolen beslutat att ta upp fallet och pröva om den utdömda företagsboten är skälig.
Den 64-årige slaktaren bedriver sedan många år livsmedelsverksamhet i enskild firma i norra Dalarna. Sedan hösten 1998 har han tillstånd för styckning av tamboskap. Sommaren 2008 ansökte han även om tillstånd för slakt av hästar, men fick då inget godkännande för den verksamheten eftersom han ännu inte hade någon färdig anläggning för slakt.
Vid en oanmäld inspektion 5 mars 2009 upptäckte Livsmedelsverket bland annat 131 kartonger med styckat hästkött daterat från 14 januari till den 4 mars 2009. Total vikt cirka 4000 kilo. Kartongerna var med något undantag märkta med gårdens identifieringsmärke.

Ingen veterinärkontroll
Slaktaren erkände att köttet kom från hästar som han slaktat utan veterinärkontroll i ett närliggande älgslakteri. Han hade kontrollerat hästarnas organ för att se att de inte hade någon infektion. Däremot gjorde han inget för att kontrollera eventuell medicinering eller om hästarna bar på trikiner.
Efter slakten hade hästkropparna transporterats ner till hans gård, där han styckade, paketerade och märkte köttet. Det gick sedan vidare till olika kända charkuteritillverkare.
Livsmedelsverket lade omedelbart saluförbud på allt kött som fanns på anläggningen och beslutade om destruktion. Även det redan sålda köttet spårades och destruerades.
Slaktarens agerande bedömdes som brott mot livsmedelslagen, men brottet hann preskriberas innan åtal kunde väckas. Däremot väcktes talan om företagsbot (där preskriptionstiden är längre) mot mannen i hans egenskap av näringsidkare. Åkla­garen ansåg att en företagsbot på 100000 kronor skulle dömas ut.
Inför Mora tingsrätt berättade slaktaren att han varit medveten om att han inte hade rätt att slakta hästar, och han erkände att det var dumt gjort. Han hade gjort det för att vara snäll mot ägare vars hästar annars inte skulle ha fått slaktas eftersom de saknade hästpass. Ett annat skäl var att han ville tjäna pengar.

Stora skillnader
Livsmedelsverkets veterinärinspektör förklarade för tingsrätten att det är stora skillnader i de krav som ställs på ett slakteri och på en styckanläggning. Vid ett slakteri måste det till exempel finnas veterinärer tillgängliga hela tiden för besiktning av djuren både före och efter slakt. Det krävs även helt andra hygieniska villkor för att hålla köttet rent.
Alla hästar som slaktas måste ha hästpass för att identifiera ursprung och kontrollera att hästarna inte är behandlade med medicin, tillade hon.
Tingsrätten höll med åklagaren om att slaktaren skulle betala företagsbot. Frågan var bara hur stor. Å ena sidan hade brottsligheten pågått under en förhållandevis kort period och den hade så vitt känt inte inneburit någon skada. Å andra sidan hade det förelegat en påtaglig fara för att hästkött som inte skulle ha godkänts vid besiktning släppts ut på marknaden. Brottsligheten hade också, trots att den pågått så pass kort tid, varit relativt omfattande och systematisk och avsett själva kärnan i näringsverksamheten.

Lurade producenterna
Tingsrätten ansåg att det var allvarligt att slaktaren genom att förse köttet med identifieringsmärke inte bara kringgått kontrollsystemet för livsmedel utan även riskerat att lura producenterna i nästa led. Sammantaget var därför det belopp åklagaren yrkat på, 100000 kronor, skäligt.
Slaktaren överklagade för att få företagsboten nedsatt men Svea hovrätt ändrade ingenting utan fastställde tingsrättens dom. Slaktaren överklagade än en gång och Högsta domstolen har nu beslutat att ta upp målet för att slutgiltigt pröva vad som är en skälig företagsbot. När denna prövning kan ske är oklart, men normalt brukar det dröja ett eller två år.