Går det att skapa en relation till slaktkycklingar som lever i 35-40 dagar i stora flockar med tusentals snabbväxande individer? Ja, absolut, säger Anna Silvera som ska bli doktor i etologi, det vill säga läran om djurs beteende.

– Fåglar är kluriga, säger Anna Silvera. Av deras beteende är det inte så lätt att se om de lider eller är glada. Jag tycker att de är fantastiska djur, både roliga och intressanta.
Slaktkycklingar är flockdjur som rör sig fritt i stallet, går på en ströbädd, har tillgång till vatten, söker föda, sandbadar, det vill säga krafsar upp lite sand och kastar i fjäderdräkten för att rengöra fjädrarna. Det är också ett socialt beteende, fåglarna tycker om att göra det tillsammans.
Rörelseutrymmet är viktigt. Om det är tätt mellan fåglarna ökar smittrisken och sjukdomar leder till ökad användning av antibiotika. I Sverige är det inte tillåtet i förebyggande syfte. I Sverige tillåter vi 36 kilo kyckling per kvadratmeter. Det är mindre än EU som tillåter 42 kilo. Inom det ekologiska är det 20 kilo.
Större yta i stallet innebär att det blir dyrare att producera. En svensk kyckling kostar därför någon krona mer per kilo än en importerad.
När Anna Silvera gick utbildningen till husdjursagronom i Uppsala jobbade hon extra i universitetets kycklingstall och blev frälst på dessa gula fåglar som föds upp för att bli livsmedel. En aspekt av deras korta tillvaro mäts i ett speciellt djurvälfärdsprotokoll, det är ju domesticerade djur, och relationen till människan är viktig.
Hur viktig är den? Den frågan fick Anna Silvera möjlighet att undersöka. Vilken betydelse har det om djurskötaren tillbringar mycket eller lite tid i stallet?

För att svara på frågan separerade hon stallet på SLU, så att den ena sidan gav lite kontakt mellan kycklingar och människa, men självklart gick hon dit två gånger per dag för att kolla att de mådde bra och ge foder och vatten. I den andra halvan av stallet tillbringade hon minst en halvtimme varje dag inne hos djuren, enligt ett bestämt mönster, där hon flyttade sig utan att egentligen sitta och klappa på dem, den visuella kontakten var viktig, alltså att de såg att en människa var där.
Det blev ingen skillnad i de parametrar som mäter tillväxt och dödlighet, men stor skillnad i relationen människa-djur, vilket mäts genom avståndstester. På ett standardiserat sätt närmar sig människan fåglarna och så mäter man hur långt bort de rör sig. Ju längre bort de går, desto räddare är de.
– Det blev jättestora skillnader. De djur som hade fått extra mänsklig kontakt blev lugnare och inte lika rädda, de sprang inte bort över huvud taget.
Efter att ha tagit examen som husdjurs-agronom jobbade hon två år på Kronfågel i Valla med uppfödarkontakter och rådgivning om stallar och slakt.
– Jag såg en annons om doktorandtjänster på SLU i Uppsala och tyckte att det lät som ett spännande projekt, så jag sökte tjänsten och fick den.

Det var en doktorandtjänst inom ett gemensamt EU-projekt som gick ut på att använda ny informationsteknologi inom djuruppfödningen. Anna Silvera skulle få möjlighet att undersöka om det går att automatisera djurvälfärdsprotokollen med hjälp av en kamera i taket och datoriserad bildanalys.
Ett välkänt problem inom den storskaliga broilerproduktionen är metabola sjukdomar och benskörhet som beror på den snabba tillväxten. En dag gammal kommer kycklingen från kläckeriet till stallet. Då väger den cirka 40 gram och fem veckor senare väger den runt 2 kilo.
Det är en framavlad förmåga hos djuret att snabbt omvandla foder till muskler och det har gett upphov till mycket kritik. Anna Silvera säger att avelsföretagen har tagit till sig av kritiken och numera stoppat in nya avelsmål som välfärd och hälsa.
Det kan inflikas att all kycklingavel styrs av två globala företag, Aviagen (Tyskland) och Cobb (USA). Det finns inget svenskt avelsföretag eller svensk kycklingras.

För att genomföra undersökningen behövde Anna Silvera samarbeta med en forskargrupp med dataingenjörer i Belgien som är experter på bildanalys.
– Jag är i grunden biolog och inte speciellt dataintresserad, men jag har fått lära mig att bli det.
Hon valde fem kycklingstallar i Europa som redan hade det speciella kamerasystemet monterat i taket, och spelade in hur aktiva djuren var i samband med att en människa rörde sig i stallet.
Hon tittade på två aspekter, relationen människa-djur och kycklingarnas benhälsa. Dataingenjören hjälpte henne att skilja på vad som var kycklingpixel och vad som var bakgrundspixel och beroende på hur kycklingpixlarna rörde sig kunde hon räkna ut ett aktivitetsindex och utifrån detta index ta fram en ekvation som förutsåg relation mellan människa-djur och kycklingarnas benhälsa.
– Fördelen med ett automatiskt system kontra en människa som gör bedömningar är att människan bara kan upptäcka problemen när de redan uppstått och det är i slutet på en uppfödarperiod. Det är då man upptäcker om det finns jättestora benproblem, men då är det försent att göra något åt det. För djuren som har ont i benen är skadan redan skedd.
Det är först i nästa uppfödarkull som uppfödaren kan förebygga problemen, men med ett automatiskt kamerasystem kan uppfödare mäta människokontakt och benhälsa från dag ett och få en varningssignal om det börjar bli problem och sätta in åtgärder för att förebygga dem.

• Blir en förebyggande åtgärd att vara där mer som människa?
– Ja, om det är människa-djur-relationen som är problemet.

• Vad gäller avsaknad av människokontakt finns alltså ingen annan lösning än att vara där och bygga upp relationen till kycklingarna?
– Ja, så är det. Det måste du. Det är en av många djurvälfärdsparametrar i protokollet. Man kan tänka sig att man i slutänden använder sig av den här informationen för att märka varorna i butiken, så att det framgår om kycklingarna har haft en hög välfärdspoäng. Det kan bli ett användbart säljargument.

I april ska Anna Silvera lägga fram sin avhandling för bedömning (disputation) på SLU i Uppsala. Därefter blir hon doktor i etologi.
Branschorganisationen Svensk Fågel har redan anställt henne som rådgivare med särskilt fokus på djurvälfärden.
– Det är bra att det finns alternativ på marknaden med till exempel ekologisk uppfödning av en mer långsamtväxande kycklingras, det driver på utvecklingen, men det handlar till slut om att vi ska producera livsmedel till en stor mängd människor och då måste produktionen delvis vara storskalig.
Anna Silvera tror att det går att förena storskalig uppfödning med hög djurvälfärd och allt mindre antibiotikaanvändning.