Bland det vanligast man kan äta i Ghana är kyckling med stekt ris och tomatsås. Det serveras på restauranger och i hemmen, en starkt kryddad maträtt gjord på lokala råvaror skulle man tro, men så är det förmodligen inte. I de flesta fall är allt importerat, fraktat med båt från något rikt industriland.

[Ur nummer: 10/2007] Solen står alltid högt i Ghana och det är varmt. När vi besöker landet är det dock inte solen utan regnet som är det största problemet. Det är översvämningar i de norra delarna av landet, ja hela regionen är drabbad. Många människor har dött, skadats eller blivit hemlösa och är på flykt. Landets jordbruk har också påverkats. Det är i de norra delarna som de stora odlingarna finns.
Det är dock inte översvämningarna som utgör det största hotet mot landets självförsörjning. Nej, importen av amerikanskt subventionerat ris, importen av tomatprodukter som tillverkats i EU och transnationella företags dumping av frysta kycklingdelar har haft en stor negativ effekt under lång tid.
Ghana skulle egentligen inte behöva importera så mycket mat. Ghana som jordbruksland kan mycket väl odla sitt eget ris, framställa egen tomatpuré och föda upp sina egna kycklingar. Men varorna från utlandet har blivit så billiga att det blivit svårt för det inhemska att klara konkurrensen.

Samma diskussion som i Sverige
Från fackligt håll har man länge jobbat med att öka landets självförsörjning. Inte minst framkommer det av vårt möte med representanter från lantarbetarfacket Gawu, General Agriculture Workers Union.
Liksom de andra fackförbunden i Ghana så har Gawu sitt huvudkontor i ett slitet höghus i Accra. Landets första president, Kwame Nkrumah, lät bygga det för att samla alla under ett och samma tak. Något som har visat sig vara lyckosamt för den fackliga sammanhållningen.
Fem trappor upp håller lantarbetarfacket till och det råder full aktivitet. Förbundet är inblandat i olika kampanjer som handlar om att köpa inhemska livsmedel för att skapa fler jobb och större livsmedelssäkerhet.
Det är mycket som vi känner igen från diskussionerna i Sverige. Att det finns ett värde i att äta närproducerade livsmedel, det främjar både jobb och miljö. Inte minst när det gäller kycklingen har dessa diskussioner förts. Att den svenska är säkrare och bättre än den billigare importerade från EU-länder, Brasilien och Thailand. Nästan exakt samma argument förs fram av Gawu när det gäller inhemsk mat.
Bland det första som sticks i händerna på oss är en skrift med rubriken ”Att äta lokalt ris skapar fler jobb”. Det handlar om en pågående kampanj som syftar till att sprida kunskap om hur hårt det importerade riset slår mot den inhemska produktionen. Då ska man komma ihåg att Ghana var på god väg att bli självförsörjande när det gäller ris på 1970- och 1980-talet.
Ris är något som många äter både till lunch och till middag. Konsumtionen har ökat. Men det avspeglar sig inte i den nationella produktionen av ris, såväl industrin som odlarna får allt svårare att klara sig.
Ghana har försökt att skydda småbönderna. År 2003 bestämde parlamentet att tullen på ris skulle höjas från 20 till 25 procent. Påtryckningar från Internationella valutafonden gjorde emellertid att regeringen inte genomförde tullhöjningen.
Kingsley Ofei-Nkansah, vice generalsekreterare i Gawu, har studerat effekterna av den billiga importen och är mycket bekymrad.
Den inhemska kycklingen ser det fortsatt dystert ut för. En tredjedel av EU:s export av fryst billig kyckling går till Ghana.
I en rapport från Corpwatch 2005 pekas flera holländska företag ut som stora exportörer av frysta kycklingdelar till Ghana. Ett är det ledande transnationella livsmedelsföretaget, Kühne & Heintz, som handlar upp kyckling i Europa, Sydamerika och Asien.
Även andra afrikanska länder är drabbade av billig importerad kyckling som slagit hårt mot den inhemska. Strategin har dock sett olika ut.
– I Kamerun lyckades de komma till rätta med problemet för att de angrep det ur konsumenternas synvinkel. De lyfte fram att jobb gick förlorade och att kvaliteten på kycklingen var dålig på grund av brister i kylkedjan, säger han och fortsätter:
– Här i Ghana har vi börjat att göra så först nu. Tidigare har vi försökt att påverka regeringen och få den att ändra sin politik. I Nigeria gick det. Där har de stoppat importen, men de gjorde det därför att den största kycklinguppfödaren är landets president.
Kingsley berättar att år 2003 stod den ghananska kycklingen fortfarande för 30-40 procent av den inhemska försäljningen. Nu är man nere i mindre än 10 procent.
Det leder till att arbetarna sägs upp, men det är inte det värsta, utan det är att kycklingindustrin minskar sin foderkonsumtion. Tidigare konsumerade den 20-25 procent av den majs som producerades i Ghana.
Så importen förstör både för kycklingarbetarna och småbönderna som odlar fodergrödor.
Adwoa Sakyi, jämställdhetsansvarig på Gawu, har ägnat en hel del tid åt dessa frågor. På hennes dörr sitter klistermärken från såväl förbundets riskampanj som kycklingkampanj. Den senare uppmanar konsumenterna att äta såväl ägg som kyckling från Ghana för att det är bättre för hälsan och skapar fler jobb.

Organiserar informella sektorn
Dem som Adwoa Sakyi vänder sig till är framför allt småbönder och lantarbetare inom den informella ekonomin. Trots att de inte är lönearbetare har Gawu ända sedan 1980 valt att organisera denna stora grupp. De odlar majs, tomater och ris men också bomull, kakao och kaffe. Hon berättar att 60 procent av den arbetande befolkningen återfinns inom jordbruket. Och hälften är kvinnor. De jobbar framför allt med plantering, skörd och försäljning på marknader.
I norra Ghana har Gawu flera projekt som hon är engagerad i. Man samlar kommittéer på ett 20-tal personer i byarna som får beskriva sina behov, kvinnornas roll som familjeförsörjare uppmärksammas. Facket berättar om den vuxenutbildning som finns för funktionella analfabeter och som de har rätt till enligt lag, hur de kan åberopa ILO:s konventioner inom jordbruket. Det finns ett stort behov av kunskaper som man försöker tillfredsställa, bland annat genom ett projekt om bekämpningsmedel, stött av LO-TCO Biståndsnämnd.
Möjligheten att utveckla det egna jordbruket är viktig för matsäkerheten och jobben. Det är ett långsiktigt arbete som börjar ge vissa framgångar. Fem stora fabriker för förädling av tomater har slagit igen, men nyligen har två små fabriker startat. Adwoa Sakyi har hört att regeringen tillfälligt ska stoppa importen av tomatpuré och tomat på burk med start från 1 november 2007.
– Tomater är viktiga i Ghana. Det är många kvinnor som odlar tomater. Det är också något som vi äter varje dag.