– Att betala en extra mjölkkrona i Ica-butiken för att stödja  mjölkbönderna är att lura sig själv. Det är inte seriöst. Dagligvarukedjornas import och deras EMV-varor är en del av prispressen, säger Mikael Larsson, en av Livs representanter i Arlas europeiska företagsråd samt ordförande i koncernfacket i Sverige.

Mikael Larsson menar att mjölkkronan inte är mycket mer än ett marknadsföringstrick från handelns sida. Syftet är att flytta fokus från den egna rollen som inköpare och prispressare, höja EMV-varornas status och förändra konsumenternas köpbeteende.

Det räcker att jämföra priserna i butikernas kyldiskar och läsa på EMV-förpackningarna varifrån de kommer. Det blir en liten rundresa till Nordeuropas mjölkbönder.

– Det är tufft för bönderna. De har fått se en dramatisk minskning av sina löner (avräkningspris). Jag kan förstå att de protesterar. Men varken EMV eller ”mjölkkronan” är lösningen.

Med 59 inbokade mötesdagar under ett  år i rollen som koncernfacksordförande och EWC-delegat är Mikael Larsson ofta på resande fot. Han är 53 år och började på Arla i Götene för 37 år sedan, det var 1978 efter lumpen. Han hade gått livsmedelsteknisk linje på Katedralskolan i Skara.

På  de fackliga mötena med arbetsutskottet i Arlas företagsråd är engelska arbetsspråket. Det gör att de fackliga representanterna från Arlas kärnländer, Danmark, Sverige, Tyskland och England, har lättare att förstå varandra, men när hela företagsrådet är samlat används tolkar för de olika språken: polska, finska, holländska, tyska, svenska och danska.

Arla Foods har vuxit och blivit ett transnationellt företag. Det finns inte bara i Nordeuropa utan också i Ryssland, Kina och Sydostasien, Mellanöstern, Afrika och Latinamerika. De senare platserna ses som tillväxtmarknader. Det är dit man ska exportera det egna nordeuropeiska mjölköverskottet. Där borta har man lokala partners och egna bolag som ska förädla mjölkråvaran och sälja importerade förpackade produkter.

Ägarna av mejeriföretaget är de nordeuropeiska mjölkbönderna som just nu befinner sig i en kris. Att beskriva krisens orsaker är inte så krångligt. Det är helt enkelt överproduktion.

Efter 30 år togs EU:s mjölkkvoter bort den 31 mars i år. Att så skulle ske har alla vetat länge. Inför frisläppandet har mjölkbönder i några länder med speciellt gynnsamma förutsättningar ökat sin produktion, vilket pressat priset än mer. Strategin har varit att motverka detta genom att lyfta ut överskottet, men i år har det inte gått, eftersom inte bara Ryssland utan också Kina slutat importera.

Det ryska importstoppets orsaker är välkända. Det kinesiska beror på att den inhemska efterfrågan minskat och att den egna försörjningsförmågan ökat. Dessutom har det varit ett bra år för mjölkproduktion i Nya Zeeland och Australien, där en av de ledande pulverproducenterna, Fonterra, finns.

Att krisen för de svenska mjölkbönderna är särskilt djup beror på fördyrande kostnader här, som att korna ska gå på sommarbete och att fodret ska vara GMO-fritt.

– Men man ska komma ihåg att mjölkpriset till bönderna är samma, oavsett vilket land Arlabonden är verksam i. Det är ägarböndernas representantskap som bestämmer det. Det är deras riksdag.

• Är facket med där?

– Ja, det är vi som är representanter för de anställda. Men det är mycket stora tillställningar, så även om vi har förslags- och rösträtt så har vi ingen möjlighet att påverka.

• Har du varit där?

– Ja, men bara som ersättare. Fackligt håller vi isär de representanter som förhandlar med motparten och de som är med i organ för hur företaget styrs, så att man inte hamnar på dubbla stolar.

• Tror du att mjölkkronan kan rädda bönderna?

– Nej, tyvärr.

• Så vad behöver göras?

– Jag tror att Arlabönderna behöver jobba med sina egna varumärken, Arlas varumärken. Det finns en tydlig svenskflaggning på dem. Det är viktigt att konsumenterna vill köpa mejerivaror som görs med mjölk som produceras i Sverige.

Han menar att det är viktigt att det finns en balans mellan mejerierna och dagligvarukedjorna.

• Finns det ett fackligt perspektiv?

– Huvudregeln inom Arla är att svensk mjölkråvara ska tas om hand och förädlas i Sverige, dansk i Danmark, tysk i Tyskland osv. Det är något vi stöder fackligt. Det görs via märkning på produkterna och varumärkesbyggande, men också genom att vi stärker varandra fackligt över gränserna, så att inte arbetsvillkoren urholkas i det ena eller andra landet, säger Mikael Larsson.

Det är inte långt mellan länderna i Nordeuropa. Tankbilar med mjölk kan köras över bron från Sverige till Danmark och mellan Danmark och Tyskland. Därför är internationellt fackligt samarbete mycket viktigt.

I våras skrev Mål & Medel om hur de fackliga representanterna i Arlas företagsråd tillsammans med det globala facket IUL samt engelska Unite förde samtal med brittiska Arla för att stoppa outsourcing av transporter till en antifacklig firma. Cirka 130 Arlaanställda chaufförer berördes.

Transporter är ett jätteproblem inom EU. Inte heller Sverige är undantaget. Mycket av transporterna till och från mejerierna är utlagt på entreprenad.

– För oss är det i sig viktigt att Arla-direktörerna möter oss fackliga representanter och det globala facket, IUL, där Livs ingår, och verkligen tar ansvar för sitt agerande över hela världen.