Mora Sar har varit med om att skriva historia i Kambodja. För drygt tio år sedan tog han initiativet till att bilda Cambodian Food and Service Workers´ Federation (CFSWF) som organiserar livsmedelsarbetare och är idag också dess ordförande.

Det var på IUL-kongressen i Genève i slutet av augusti som jag träffade Mora Sar för första gången. Han var uppe i talarstolen flera gånger, bland annat talade han om ölflickornas utsatta situation, de vars uppgift är att få kunderna att dricka mer öl.
Att förbättra för de kvinnliga ölförsäljarna är en prioriterad fråga för hans förbund. Det blev jag varse om när jag intervjuade honom under kongressen. IUL har också dragit igång en kampanj för att få Carlsberg, huvudägare av Cambrew som är det största bryggeriet i Kambodja, att återanställa ölflickor som sparkats när de kämpat för sina fackliga rättigheter, se iuf.org
När vi skiljs åt, säger Mora Sar, lite överraskande att vi kanske ses i Stockholm påföljande vecka eftersom han ska besöka Livs förbundskontor och berätta om den kamp som hans förbund för.
Så kommer det sig att han några dagar senare befinner sig på Mål & Medels redaktion. Efter att han pratat med några av ombudsmännen så slår han sig ned vid vårt runda redaktionsbord. Mora Sar har en spännande personlig historia, inte minst hans koppling till Sverige.
– Det här är fjärde gången som jag är i Sverige. Det var det första land som jag besökte utanför Kambodja. Jag betraktar Sverige som mitt andra hem och jag har flera svenska vänner, berättar han och fortsätter:
– Jag tycker om de låga byggnaderna och att det är så lugnt. Jag tycker om naturen. Jag glömmer aldrig alla höstfärger när jag besökte Sverige i oktober, det var verkligen speciellt.

Det hela började med ett utbytesprogram för ungdomar som han deltog i 2004 som arrangerades av Internationella Arbetslag (IAL). Sex svenska ungdomar reste till Kambodja där de träffade två beklädnadsarbetare, två fackligt aktiva arbetare och två studenter. Mora Sar, som då var 24 år, var en av arbetarna och som redan då imponerade med sitt fackliga engagemang. På IAL:s hemsida står att läsa om detta Kambodjaprojekt och om Mora, hur han med knuten näve går från vävmaskinen till fackföreningsmöten där han talar inför tusentals arbetare om deras rättigheter.
De svenska ungdomarna som blev hans vänner kom att förändra hans liv. När han lärde känna dem hade han hoppat av skolan för att hans familj inte hade råd att betala skolavgiften. Ungdomarna kom att stötta honom ekonomiskt så att han kunde gå klart och senare också ta en examen i juridik. Än idag har de kontakt och ses med jämna mellanrum, som nu när han är i Sverige.
– Deras stöd har varit mycket betydelsefullt. Tack var dem blev jag också motiverad att lära mig engelska så att vi kunde kommunicera med varandra.

Han fortsatte att arbeta som beklädnadsarbetare fram till hans fabrik lades ner 2005. Då fick han jobb på beklädnadsfacket som han varit medlem i. Det var också det förbund som först kom att engagera sig i de kvinnliga ölförsäljarnas usla arbetsförhållande.
Det var Mora Sar som höll i arbetet med att organisera kvinnorna och det ledde till att han 2006 tog initiativ till att bilda CFSWF, som påminner om vårt svenska livsmedelsarbetareförbund men som också organiserar anställda inom servicenäringen.
– Hur det gick till att bilda förbundet är en lång historia. Det har tagit flera år. Av tradition har det varit svårt att organisera arbetare inom denna sektor. De vet inte vad facket är för något. Det har verkligen varit en stor utmaning.
Överhuvudtaget har arbetarrörelsen ingen lång historia i Kambodja, den går tillbaka till 1995. Innan var facken statskontrollerade. Det är därför organiseringen är ganska så krävande, berättar Mora Sar.
Speciellt stolt är han just nu över att de lyckats att organisera de som arbetar inomCoca Cola. En stor seger var när 300 kontraktanställda fick fast jobb, vilket innebar att deras lön höjdes med 100 procent.
– De blev väldigt glada, fick även andra förmåner som de inte haft tidigare. Men samtidigt byggde Cola en ny fabrik som var mer automatiserad och 150 förlorade jobbet på grund av det.
Han berättar att hans förbund idag har 3 000 medlemmar.
– Som mest har vi haft 4 000 medlemmar men vi har förlorat många på grund av att företag ersatt fastanställda med inhyrda som är svårare att organisera.
Ett av problemen är att medlemmarna är fattiga och inte kan betala. Ett annat problem är att få in avgiften, det görs från hand till hand. Det är inte stabilt. Ibland får de in avgiften ibland inte.

Han kommer sitta ett år till som ordförande då de nyligen ändrat stadgarna och begränsat tiden som man kan sitta till tre mandatperioder. Hans plan är att då återgå till beklädnadsfacket som han tillhörde tidigare, det tillhör de större förbunden i Kambodja.
Som det ser ut nu så kommer en kvinna att ta över efter honom som ordförande för CFSWF. Hon är idag vice ordförande och har bakgrund som ölflicka och har varit fackligt aktiv sedan förbundet bildades. Han är uttalat nöjd med att en kvinna kommer att ta över efter honom och att det sker så tidigt i förbundets historia.
Samtidigt är det andra saker som uppfyller honom just nu. Det har den senaste tiden skrivits mycket i tidningarna om händelseutvecklingen i Kambodja, medier har stängts ner och oppositionsledare har arresterats.
– Det har lett till att jag har tidigarelagt min hemresa. Jag är mycket bekymrad över den politiska situationen.

Fotnot: Internationella Arbetslag (IAL), som är den svenska grenen av organisationen Service Civil International, är en fredsförening som arrangerar internationella volontärläger i Sverige och förmedlar volontärer till volontärläger utomlands.