För ett år sedan fick Leröy i Smögen exemplifiera den utmaning som Livs står inför under de närmaste åren. Organisationsgraden på arbetsplatsen var bara 30 procent och rubriken löd: ”Ingen vill lägga ner tid på facket”.

Det var – visade det sig – en överdrivet problematisk bild. Organisationsgraden inom förbundet är betydligt bättre. Den ligger på 70 procent och målet är att den ska höjas till 80 procent.
Projektet kallas Plan 2017 och går ut på att förbättra demokratin och rekrytera fler medlemmar. Enligt beslutet som togs på kongressen 2013 ska totalt 40 miljoner kronor satsas under fyra år.
Nu har det första året gått. På Leröys fiskfabrik på de kala klipporna utanför Smögen har en hel del förändrats. Fortfarande röker och gravar ett hundratal kollektivanställda lax som konsumentförpackas i tunna skivor. Kräftstjärtar, musslor och räkor konserveras i lake. Men nu har det också bildats en arbetsplatsklubb.
Numer finns en möjlighet att driva lokala fackliga frågor och att engagera och rekrytera medlemmar kring att genomdriva förbättringar.

Lisa Rydén, som för tillfället är barnledig, berättar hur det gick till. Utan att ha någon facklig erfarenhet tog hon på sig uppdraget som ordförande:
– Det var två tjejer från Göteborgs kex som kom till vår matsal på Leröy och berättade om hur de jobbade i sin klubb. De var från Livs tjejsatsning och vi blev jätteinspirerade och tyckte att vi kunde göra ett försök.
Lisa Rydén jobbar i inlastningen, tar emot varor och kör truck. Hon började på Leröy 2011. Efter sommaren ska hon återgå till jobbet och då drar verksamheten i klubben igång.
– Vi behöver en klubbexpedition och vi behöver gå kurser i förhandling. Vi är alla väldigt gröna, men vi ska få hjälp av en klubbcoach och av lokalombudsmannen Anna-Lena Claesson.
För att ta reda på vilka fackliga frågor de ska driva ska de sätta upp en postlåda på jobbet där medlemmarna kan lägga förslag. Om fackklubben kan åstadkomma små förbättringar tror hon att fler går med. Redan har ett tiotal nya anslutit sig.
En som jobbat länge för att det ska bildas en klubb är huvudskyddsombudet Michael Wernersson.
– Det är jättekul att vi lyckats, men det krävdes att tjejerna från Göteborgs kex kom hit tre gånger, säger han.

Arbetet med Plan 2017 sker i regionerna. Det är där man utvecklar demokratin och rekryterar medlemmar.
Hälften av de 40 miljonerna, alltså 20 miljoner, ska de fem regionerna få disponera. Aktiviteterna kan se olika ut i olika regioner.
Leröy i Smögen tillhör till exempel region Väst och där har man valt att i ett första skede fokusera på utbildning till arbetsplatsklubbarna som ska utse personer som är ansvariga för demokrati och rekrytering.
– De utsedda personerna ska fånga in exempel som fungerar och rapportera dem till förtroendevalda i regionen så att vi kan analysera dem och sprida dem, säger Kajsa-Liza Axdorff, lokalombudsman i region Väst.
Hon betonar att det är viktigt att verkligen ta reda på vad som ger resultat så att man kan få en bild av läget och vilka framsteg som görs.
– Vi börjar med klubbarna och sedan går vi vidare till de klubblösa arbetsplatserna. Dessa besöker vi ju redan två gånger per år, säger hon.

I region Öst gör man tvärtom. Där börjar man med att jobba mot arbetsplatser utan klubbar och tar stora arbetsplatser med klubbar i nästa skede.
Ken Clignez, lokalombudsman i region Öst, berättar att de valt ut fem personer i regionen som ska hålla i Plan 2017, de kallas ”spindlarna” och de har i sin tur ett 25-tal förtroendevalda ”inspiratörer” som åker ut till arbetsplatser där man jobbar med att skapa facklig närvaro och kollektiv styrka.
– Steg ett har varit att lokalisera inspiratörer med rätt engagemang. Var tredje eller fjärde vecka besöker dessa de utvalda företagen. Det är arbetsplatser utan klubb med 15-30 anställda, på ställen där vi historiskt sett inte varit tillräckligt synliga.
Han säger att det handlar om att skapa relationer, hänga i pausrummen och produktionen och lyssna, kolla av vilka frågor som är viktiga för medlemmarna och få dem att inse styrkan och vikten av att organisera sig.
– Vad det primärt handlar om är att få de anställda medvetna om vilka rättigheter de har och förmedla kunskaper om hur man bygger kollektiv styrka på en arbetsplats. Lyckas man med det långsiktiga målet att organisera så kan det i nästa skede resultera i att man bildar en klubb, säger han.

Det är regionerna, förbundsstyrelsen och förbundsmötet som styr och planerar aktiviteterna i Plan 2017. Kongressbeslutet 2013 ligger till grund. Det är meningen att regionerna ska pröva nya metoder och arbetssätt som efter hand ska utvärderas för att se vilken effekt de har.

För att göra denna utvärdering har två arbetsgrupper bildats inom förbundet och de leds av centrala ombudsmän.
Anders Hernborg ansvarar för demokratigruppen och Bengt-Göran Koffed för medlemsrekryteringsgruppen.
– Vi ska föreslå metoder, rutiner och tekniska lösningar som gör att vi kan följa upp att en förtroendevald minst en gång i månaden samtalar med en medlem på klubb och minst en gång var tredje månad gör det på arbetsplats utan klubb, säger Anders Hernborg.
Grupperna har träffat andra fackförbund som också jobbar med demokrati och medlemsrekrytering. Det är framför–allt Transport och Kommunal som har en intressant metod som man kallar ”organizing”, den är inspirerad av ett amerikanskt fackförbund.
Men Anders Hernborg tror inte att det finns någon ”quick fix”, det handlar väldigt mycket om attityder och förhållningssätt som måste förändras på arbetsplatserna.
– Man kan tycka att den optimala målsättningen är att det ska bildas klubbar på arbetsplatserna. Självklart är det målsättningen längre fram. Men det ska då vara fungerande arbetsplatsklubbar. Jag vet själv från min tid som lokalombudsman hur det kan vara. Jag har varit med och bildat 7-8 klubbar och jag tror bara en av dem lever idag.
Bengt-Göran Koffed, som leder medlemsrekryteringsgruppen, håller med.
– Vi har sett att om man haft för bråttom med att bilda klubb och inte stöttat fullt ut så är det lätt hänt att klubben åker på en käftsmäll och tappar sugen, och då kommer man inte någonstans. Det gäller att det finns respekt för klubben och ett samspel med arbetsgivaren som fungerar.
Bengt-Göran Koffed har gjort en liten inventering av hur det ser ut på arbetsplatserna vad det gäller fördelningen mellan tillsvidareanställning och visstidsanställning. Det är ju lättare att få med tillsvidareanställda. En annan fråga handlar om hur vanligt det är med facklig introduktion.
Han är lite missnöjd med svarsfrekvensen på enkäten, bara drygt hälften av klubbordförandena svarade, men enkäten visar ändå hur det ser ut hos de klubbar som svarade (se nästa sida).
En fråga som givetvis också berör möjligheten till medlemsrekrytering är avgiften. Det finns en påbörjad utredning som ska föreslå ett nytt avgiftssystem.