Industrins parter har kommit överens om nya avtal. Det gjorde de samma dag, 31 mars, som de gamla löpte ut. För livsmedelsarbetarna innebär avtalet, som är ettårigt, bland annat en löneökning på 2,94 kronor i timmen och 0,2 procent i avsättning till deltidspension.

Det samlade avtalsvärdet är 2,2 procent, vilket är en bra bit under de 2,8 procent som Livs och de andra fackförbunden inom industrin begärt för att teckna ett ettårigt avtal.
– Det är en acceptabel nivå som vi landat på och jag utgår från att det kommer att fungera som märke för andra löntagare på arbetsmarknaden, säger Gerald Lindberg, Livs andre ordförande och avtalsansvarige.
Han betonar att det för Livs del handlar om löneökningar i kronor inte i procent. Det är en viktig käpphäst för Livs. Genom löneökningar i kronor får de med låga löner mer i plånboken än de skulle fått med procentpåslag.

Svårigheten i årets avtalsrörelse var att arbetsgivarna till en början inte ansåg att det fanns något utrymme för lönehöjningar. Det första erbjudandet man kom med låg på under en procent.
– Tidigare har vi haft en ganska samstämmig bild av det ekonomiska läget. Det har vi inte haft denna gång vilket gjort förhandlingarna extra besvärliga.
Han är därför tillfreds med att de ändå lyckades komma överens och att det inte behövde gå så långt som till konflikt.
– Det här är ett avtal som garanterar våra medlemmar en reallöneökning vilket var målsättningen, förklarar han.
Att LO-samordningen sprack har gjort förhandlingarna mer komplicerade för industrins parter.
– Det har inte underlättat att vi inte har haft en LO-samordning, det kan jag ju säga. Det är skillnad på den inhemska marknaden och på oss som är beroende av exporten. Bara för att den inhemska marknaden går bra så behöver inte det betyda att exportindustrin gynnas.

Samordningen mellan Facken inom industrin har fungerat desto bättre.
– Vi har varit ett väldigt sammansvetsat gäng och inte haft några som helst inre stridigheter. Jag vill påstå att vi är starkare än någonsin.
Han vill också särskilt framhålla att de lyckades få till ytterligare avsättning på 0,2 procent till deltidspension, utan att behöva ta från arbetstidskontot, vilket arbetsgivarna var ute efter.
– Att förbättra våra medlemmars möjlighet att gå tidigare i pension är en väldigt viktig fråga som vi kommer fortsätta att driva i kommande avtalsrörelser.

• Tidigare fanns en modell med individgaranti, nu har Livs fått igenom att återgå till det system som gällde tidigare med generellt utlägg om de lokala parterna inte kommer överens. Det landade inte på 90 procent som Livs begärt utan på 50 procent. Hur kommenterar du det?
– Vi fick inte igenom 90 procent men vi har kommit överens om skrivningar och det kommer att tillsättas en arbetsgrupp som ska titta på lönesättningsprinciperna. Det här hoppas jag mycket på.
• Det här har varit en stötesten länge. Den modell som nu överges med individgaranti var sagd att lösa problemen vid lönesättning men gjorde inte det, eller hur?
– Nej, det gäller att testa sig fram. Skulle det visa sig att detta inte heller fungerar så har vi för avsikt att återkomma med ett krav på 90 procent. Det som vi är ute efter är ett större inflytande över lönesättningen. Arbetsgivaren har haft för stor makt i den här frågan.

• Kvinnolönerna, hur påverkas de? Det finns ju ett uttalat mål i Livs jämställdhetsrapport att utjämna skillnaderna mellan män och kvinnor.
– Det finns inga särskilda potter för dem. Men ofta har de kvinnodominerade branscherna de lägsta lönerna. I och med att vi höjer allt med krontal så sker det procentuellt sett en utjämning.
Han påpekar också att det enligt avtalet ska tillsättas två arbetsgrupper som ska se över jämställdhetsfrågor samt arbetsmiljöfrågor.

Medan Facken inom industrin var nöjda med nivåerna, så klagar arbetsgivarna och menar att avtalet är för dyrt.
– Det är på en nivå som är högre än vad som är bra för livsmedelsföretagen och de som jobbar där. Vi skulle behöva stärka konkurrenskraften och det gör vi inte med det här avtalet, det här försämrar förutsättningarna för de svenska företagen, säger Anna Nordin, vice vd och förhandlingschef på Livsmedelsföretagen.

• Ändå gick ni med på detta, hur kommer det sig?
– Vi har gått med på det därför att alternativet var sämre nämligen att vi inte skulle kunna teckna ett avtal. Det här var det som krävdes för att vi skulle kunna göra det.