Bryggeriet i Sollefteå, Zeunerts, har liksom katten nio liv. Hur många som använts är osäkert, men fortfarande lever hoppet om en framtid, trots nedläggningen av tappningen. 

Peter Hellström har två veckor kvar, när vi träffas. Han är uppsagd till den sista augusti på grund av arbetsbrist. Det är 16 personer som kommer att sluta och han är en av dem. Som ordförande i Livsklubben har han själv förhandlat fram uppgörelsen. Las-regeln om ”sist in – först ut” har följts så långt det har varit möjligt.

Nio personer ska fortsätta att jobba med bryggning, lagerkällare och utkörning. Zeunerts som ingår i Kopparbergskoncernen är större än ett microbryggeri. Hantverksmässig tillverkning finns kvar. Ölet efterjäser till exempel i öppna jäskar i källaren.

Peter visar produktionen. Tappmaskinen från 1979 funkar, men den är avställd, eftersom den är för returglas.

När dagligvaruhandeln sa nej till returglas gick också den planerade investeringen i en ny tappmaskin om intet. Det var det tråkiga beskedet som kom i mars.

– Det var en bomb som slog ner. Ingen var förberedd, säger Peter. Vi hade precis fått en ombyggnad av brygghuset. Det var en investering på 16 miljoner.

Bryggningen kommer som sagt att fortsätta, Zeunerts öl ska finnas kvar, men drickat kommer att köras med tankbil till koncernens andra bryggeri, det stora i Kopparberg, där det finns ledig kapacitet för tappning av engångs återvinning.

– Egentligen är det dagligvaruhandeln som är problemet, säger Peter. Handeln vill inte ha returflaskor. Inga rödbackar. Och då hamnade vi i det här.

Vad han ska göra efter att han slutat vet han inte. Tidigare har han jobbat som bowlingtekniker. Han har själv bowlat sedan 2007 och innan dess jobbade han på Svenska bromsbandsfabriken i Långsele i 20 år, fram tills att den flyttades till Tyskland.

2011 körde bryggeriet igång för fullt och behövde folk. Då började Peter sin anställning på Zeunerts. Hur framtiden blir är upp till ägaren, Kopparbergs bryggeri, att avgöra, men de flesta verkar ense om att det skulle behövas en exportsuccé, liknande den cidern haft, för att framtiden ska ljusna.

Förutom Zeunerts, det klassiska märket, så går Höga kusten bra, det är en ljus lager som både säljs i Sverige och exporteras till England och Spanien. En ale har också sålts på export.

Reklamen är naturligtvis viktig. När de satte en ny etikett på Höga kusten tog försäljningen ett rejält skutt uppåt.

Hur det går med den nybildade fackklubben som bara har ett år på nacken, vet inte Peter, men han hoppas att den lever vidare, trots att de blir en decimerad skara.