– Det här är mycket ovanligt, säger Lennart Adèrn, jurist på Arbetsmiljöverket. Vi har gett huvudskyddsombudet rätt och beslutat om ett förläggande med vite på 100 000 kronor gentemot Arla Foods i Kallhäll, ändå väljer han att överklaga vårt beslut.
Lennart Adèrn var själv närvarande på Arbetsmiljöverkets kontor i Stockholm, onsdagen den 18 januari, då beslutet fattades om att beordra Arla Foods att anlita företagshälsovård eller motsvarande sakkunnig hjälp utifrån för att göra en riskbedömning av arbetsmiljön med fokus på belastningsergonomi i kyllagret i Kallhäll.
Bakgrunden till beslutet var att Arla Foods ville effektivisera organisationen genom att minska bemanningen med 25 heltidstjänster, utan att först undersöka vilka hälsorisker det skulle kunna få för plockarna.
Enligt arbetsmiljölagen är arbetsgivaren skyldig att göra riskbedömningar av arbetsmiljön minst en gång per år eller inför en förändring av verksamheten som innebär risk för ohälsa, vilket det var i kyllagret, enligt skyddsorganisationen.
Senaste gången belastningsergonomin undersöktes i kyllagret var 2014, och då gjordes det av företagshälsovården Avonova.
Det var alltså inte märkligt att Arbetsmiljöverket gav huvudskyddsombudet rätt när han i sin 6:6a-framställan krävde en belastningsergonomisk riskbedömning.
Frågan är varför han inte blev nöjd med beslutet och överklagade till högre instans.
– Det vill jag inte uttala mig om, säger Lennart Adèrn. Vi har nu skickat det vidare till Förvaltningsrätten för avgörande. Vi får vänta på domen.

Mål & Medel har begärt och fått ut samtliga handlingar i ärendet från Arbetsmiljöverket. I sin överklagan från den 7 februari förklarar huvudskyddsombudet orsaken till sitt missnöje.
Det föreläggande som Arbetsmiljöverket beslutade om utgick inte från den 6:6a-framställan som han skickade in.
”Ert beslut om föreläggande framstår mer som en dispens eller mildrande av den rådande lagstiftningen och de författningskrav som gäller”, skriver huvudskyddsombudet och gör därefter en lång och noggrann redogörelse för sin ståndpunkt med referenser till giltiga lagparagrafer.
Huvudskyddsombudet hade i god tid före den planerade förändringen i kyllagret begärt av företaget att en belastningsergonomisk riskbedömning skulle göras, men det hade inte hörsammats och i det läget vände han sig till Arbetsmiljöverket med en 6:6a-framställan och stödde sig på AFS 2011:1 §8 Systematiskt arbetsmiljöarbete.
Av ett protokoll från en MBL-förhandling med den lokala fackliga organisationen från den 14 juli 2016, som Arla Foods bifogar i sitt svar till Arbetsmiljöverket, framgår att företaget är medvetet om problemen i kyllagret. Dessa beskrivs som ”interna utmaningar såsom lågt engagemang och hög sjukfrånvaro”.
Enligt protokollet hävdar företaget att minskningen av personal med 25 heltidstjänster kommer att innebära en ökad prestation av plockarna, som motsvarar 30 minuter mer aktiv plocktid, men företaget bedömer att det kan göras ”utan komplikationer och en bibehållen arbetssituation”, eftersom den aktiva plocktiden är under 6 timmar och plockarna är anställda i 8 timmar.
Av protokollet framgår att Livsklubben invänder mot denna bedömning och kräver att en riskbedömning först måste göras, men företaget vill inte samverka, utan väljer att ensidigt baxa igenom förändringen.

Huvudskyddsombudet menar i överklagandet att företaget har en inställning till samverkan, som går ut på att skyddsorganisationen förväntas ”göra som företaget dikterar”, och om man inte gör det så samverkar man inte. Till exempel kallar företaget till möten med så kort varsel att tilltänkta skyddsombud inte hinner söka skyddstid och komma till mötet.
Huvudskyddsombudet skriver vidare att företaget har ensidigt bestämt att en plockare i kyllagret måste prestera 850 kilo plock per timme (ca 6800-7200 kg/arbetspass) i genomsnitt, pauser inräknat. Klarar plockaren inte av detta så har plockaren fått ”ett samtal” med en arbetsledare som ifrågasätter varför han eller hon inte levererar enligt kraven.
Huvudskyddsombudet hävdar att dessa ”generella krav” är ett brott mot arbetsmiljölagens intentioner, och att det är individuellt vilken belastning/prestation man som enskild individ klarar av.
Detta generella prestationskrav gäller varje dag år ut och år in, vilket medför att det aldrig finns utrymme för en något lugnare dag. Belastningen är hela tiden på en mycket hög nivå och återhämtningen under arbetstiden är obefintlig.
I överklagandet står att kyllagret i Kallhäll har en mycket hög sjukfrånvaro och att det är den absolut högsta sjukfrånvaron av alla företagets driftplatser. Sådan är situationen innan den så kallade effektiviseringen.
Huvudskyddsombudet skriver: ”Vi befarar att de prestationskrav som företaget satt inte går att prestera (utom i korta perioder) på ett uthålligt sätt, vilket då skapar negativ stress som psykosocialt är direkt skadlig (AFS 2015:4 §9 Arbetsbelastning) och leder till långvarig ohälsa på sikt.”
Huvudskyddsombudet vill därför få arbetet riskbedömt exakt efter det som står i andra stycket i AFS 2012:2 §4 Belastningsergonomi: ”Riskerna ska bedömas utifrån belastningens duration (hur länge), frekvens (hur ofta) och intensitet (hur mycket). I bedömningen ska fysiska, organisatoriska och psykosociala faktorer i arbetsmiljön beaktas.”
Under närmare ett år har skyddsorganisationen begärt att uppgifter tas fram ur företagets plocksystem (Astro) så att man ska kunna se och analysera hur plockarnas verkliga arbetsbelastning ser ut på individ och i grupp, men företaget har inte försett skyddsorganisationen med det.

Enligt huvudskyddsombudet är Arbetsmiljöverkets föreläggande gentemot Arla från den 18 januari allt för oprecist. Det gör att skyddsorganisationen inte får tillräcklig kraft bakom sina synpunkter på vad som ska riskbedömas, vem som ska göra undersökningen och hur uppdragets ska utformas.
”Vi ser ingen mening med att hela tiden undersöka samma sak, men tillåta att man undviker att undersöka det som vi anser är den största källan till skador och ohälsa i kyllagret, nämligen det ackordsliknande prestationskravet i orderplockningen av specialprodukter som utgör cirka 80 procent av allt arbete i kyllagret. Där arbetsbelastningen (och kraven från företaget) redan ligger på skadlig hög nivå varje dag, och där nu kraven skärps ytterligare.”
Huvudskyddsombudet avslutar sin överklagan med att konstatera: ”Att göra en 6:6a-framställan är inte något man gör slentrianmässigt utan är den sista utvägen man har som skyddsombud, när företaget slutar samarbeta – när företaget inte längre anser att arbetsmiljöreglerna behöver följas – när företaget ensidigt genomdriver förändringar som skapar ohälsa och sjukdom.”

Mål & Medel har sökt Arla Foods för att få en kommentar och för att få reda på hur hög sjukfrånvaron är i kyllagret i Kallhäll, men företaget vill inte lämna ut denna uppgift och avböjer alla kommentarer med hänvisning till att det är en pågående rättstvist.
Det är förvaltningsrätten som ska avgöra om Arbetsmiljöverket har gjort ett riktigt föreläggande eller om verket kunde ha preciserat kravet på den belastningtsergonomiska undersökningen enligt huvudskyddsombudets 6:6a framställan.
Hur lång tid det kommer att ta för domstolen att avgöra frågan går i dagsläget inte att säga.