Golf är bilden av framgång. Golf är fortfarande lite utmanande. Vem har råd med det? Vem har tid med det? Plockarna på Carlsberg i Bromma har det.

[Ur nummer: 06/2004] Livsklubben har förhandlat fram ett mycket bra lokalt avtal för de 52 plockarna. De har fått sex timmars arbetsdag, inklusive en halvtimmes lunch, med nästan bibehållen lön. De tjänar cirka 30 000 kronor i månaden.  
En riktig arbetare spelar väl inte golf? Jo, är svaret, naturligtvis gör han det om förutsättningarna är de rätta. Mer ”riktigt” arbete än det Urban Hägg och Mats Renefalk gör är svårt att tänka sig. De sliter hårt i plocklagret på Carlsberg i Bromma.
– Vårt jobb går ut på att lyfta, konstaterar Mats.

Lyfter 20 ton om dagen
Så är det, lyfta, slita. Var och en lyfter 20 ton under en dag, och de håller ett högt tempo, och det räcker med ett fellyft, så är det kört. Då smäller det till i ryggraden och det är diskbråck eller något annat elakt som förstör tillvaron.
Sjukskrivningarna ha varit många.
– När jag började för 15 år sedan kom det nytt folk varje vecka, säger Urban.
Men så är det inte längre. Nu har de fin gemenskap, många har jobbat länge, de har gemensamma intressen, åker Vasaloppet ihop, umgås familjevis också efter jobbet och några – inte alla – spelar de golf.
Klockan halv nio värmer vårsolen behagligt på Kungsängens golfbana. Det är här Scandinavian Masters spelas och banan hör till de svårare och klubben hör, enligt ryktet, till de snobbigare. Det får man ta. Det kanske också är en del av utmaningen. Urban betalar greenfee, som på denna bana under ”obekväm golftid” är halverad. En runda kostar inte 600 kronor utan ”bara” 300 kronor.
Normalt spelar han på billigare banor. Och en gång i månaden kan han spela helt gratis på Ekerö, eftersom arbetsgivaren  sponsrar.
Denna vecka börjar han jobbet klockan 11.30. Förmiddagen är fri, han kan följa barnen i lugn och ro till dagis. Det är inte bara golf som gäller. Barnen är mycket viktiga. Att ha tid att vara med dem. Inte alltid behöva vara trött. Inte alltid behöva stressa.
En timme senare och någon mil längre västerut i Bålsta bygger Mats på altanen på sitt radhus. Han är också plockare, småbarnsförälder och golfspelare, men denna förmiddag låter han klubborna stå i förrådet. Altanen ska rivas och en ny byggas upp. Hans fru Elisabet är hemma och de kan vara tillsammans. Hon pluggar just nu, jobbar annars som sjuksköterska på avdelningen för för tidigt födda, neonatal, i Uppsala.   
– En meningsfull fritid väger upp mycket, säger Mats.

Tid för det viktiga
Det är det här han vill ha. Det är det här många vill ha. De vill minska arbetsdagen och få möjlighet att glädja sig åt det som är verkligt betydelsefullt i livet – barnen, familjen och de egna intressena. Det är den här tiden, den här arbetsförkortningen, som nästan är tabubelagd i vårt samhälle.
Hur ska vi ha råd med den?
Hur ska vi ha råd att försörja de gamla
om alla jobbar ”bara” sex timmar per dag?
Men det produceras inte mindre på plocklagret i Bromma efter arbetstidsförkortningen. Man kan inte jobba hur hårt som helst utan att kroppen tar stryk. Förut hade de 25 procents vilotid då de körde truck. Det är denna vilotid som förlagts till fritiden.
Det har också inneburit att 10 nya truckförare kunnat anställas. Och det är mycket viktigt på Carlsberg i Bromma där produktionen snart ska läggas ner och 200 personer förlorar jobbet. Också flera i plocklagret.

Osäker anställning
Det är inget solskensjobb, det måste betonas igen. Anställningen är osäker. Det är bullrigt, slitigt och enahanda.
– Sex timmar gör ändå en stor skillnad, säger Mats. Dagarna går mycket fortare.
De jobbar skift, en vecka förmiddag, en vecka eftermiddag, en vecka kväll. Första skiftet börjar 05.30 och sista slutar 23.30.
Mats berättar att de hade ett stort möte på Carnegie hall, där de bestämde i detalj hur arbetstidsförkortningen skulle utformas. De röstade och en majoritet var för. Det fanns de som ville fortsätta med det gamla tvåskiftet och den bättre lönen som ju gav en tusenlapp mer i månanden. I uppgörelsen ingår en lönesänkning på fem procent.
Å andra sidan har det skapats möjlighet till meningsfull fritid, till långledighet var tredje helg. Skiften avlöser varandra så att man var tredje vecka slutar 11.30 på fredagen och börjar 17.30 på måndagen; det blir med andra ord nästan fyra dagar ledigt för den som vill åka till landet.
– Det är helt klart att man kommer att orka jobba många fler år med den här arbetstidsförkortningen, det blir mer tid för återhämtning, säger Mats.
Och det är också en aspekt av vad samhället har råd med. Frågan är: Hur ska fler orka jobba till de blir 60, 65 eller 67 år?